En journalists möte med Jesus

I Pocketshop på Stockholms centralstation fick jag syn på en bok: "Jag mötte Jesus - en motvillig troendes bekännelser" skriven av den danske journalisten Charlotte Rørth. Det är ju inte det vanliga att hitta den typen av böcker mitt i resevimlet på en vanlig sekulär bokhandel.
Charlotte Rørth var, som hon beskriver det, en vanlig dansk kulturkristen. Hon var medlem i statskyrkan men gick där så gott som aldrig. Som journalist hade hon lärt sig att förhålla sig kritiskt till människors berättelser; allt måste gå att belägga innan man skriver om det i tidningen, vi får bara tro det som andra kan bekräfta. Och just hon skulle vara med om ett väldigt märkligt möte i ett kapell i den spanska staden Úbeda: La Sacra Capilla del Salvador.

Hon var där som resande reporter och gick in i kapellet och under en guidad tur blir hon kvar därinne, utan att kunna röra sig. När guiden kommer tillbaks ser han ett märkligt ljus omkring henne.
Hemma i Danmark är hon med om fler upplevelser, hon ser hur en gul ljusstråle från himlen träffar henne mellan ögonbrynen och hon drömmer gång på gång om det där kapellet. Porten till kapellet är stängt men hon hör en mansröst innanför som kallar på henne.

Så några månader senare åker hon tillbaka dit, och där på en bänk i kapellet får hon möta Jesus. Hon beskriver det som om ett hologram visade sig för henne, men det var något mer än en vision, han var verkligen där. Trots att hon aldrig sett honom, kände hon igen honom. Och hon ser inte bara honom utan också landskapet där han befinner sig med himlen ovanför.
Sen börjar han tala till henne, fast på ett språk som hon inte förstår. Senare skulle hon känna igen att det var arameiska. Men trots att hon inte förstod det han sa insåg hon att han kände henne och kunde se rakt igenom henne.

Den här upplevelse satt igång ett sökande för Charlotte Rørth, hon som aldrig varit intresserad av religion innan. I boken beskriver hon hur hon började läsa en rad kristna författare som Peter Halldorf, Jonas Gardell, Thomas Keating (Open Mind, Open Heart) men även tidigare kyrkohistoriska författare som Thomas av Aquino och Johannes av Korset. Som journalist är hon ju van att intervjua och hon träffar bl a Martin Lind, tidigare biskop i Linköping och den amerikanske pastorn Jim Garlow. Men hon besökte också ett danskt kundalini-center där hon får lära sig om olika chakran och vad de kan ha för betydelse för kroppen.

Det som är intressant med Rørth är att sökandet kom efter mötet. Den upplevelse som hon hade när hon mötte Jesus i ett kapell i Spanien kom helt oväntat. Det var inget hon hade sökt efter, hon hade inte ägnat livet åt att meditera varje dag eller leva i kloster eller på något annat sätt försökt för att öka chansen för ett sådant möte. Hon var en helt vanlig sekulär danska som var med om något extraordinärt och som för alltid förändrade hennes liv.
Vägen till tro för henne handlade inte så mycket om teologiska argument för om han var Guds son eller inte. Hon har mött honom och det räcker för henne, behöver hon inga fler belägg.

När jag läst boken känner jag igen mycket från evangelierna, särskilt detta med mötet med Jesus.. Gång på gång möter Jesus olika människor, fromma som hedningar, och de mötena får ofta en avgörande inverkan på deras liv. Även långt innan de förstår vem denne Jesus, som de mött, verkligen är.

Kristen tro och kapitalism

Jag lyssnade på en intressant samtal från IEA (Institute of Economic Affairs) som handlade om kristendom och kapitalism. Upprinnelsen var ett tal av ärkebiskopen av Canterbury Justin Welby där han tycktes starkt ta avstånd från kapitalism.
Medlemmarna i The Church of England röstar huvudsakligen konservativt medan eliten alltså går åt motsatt håll. Känns det igen? Jag tror att mycket stämmer med situationen i Svenska kyrkan.

Efter Berlinmurens fall har vi aldrig upplevt en snabbare minskning av antalet fattiga, en minskning som sammanfallit med spridning av kapitalism i världen. Ändå ser vi en kvardröjande skepticism framförallt inom kyrkorna. Varför? När jag läste Till Världskapitalismens försvar av Johan Norberg för ett femtontal år sedan blev det i varje fall en vändpunkt för mig och min syn på kapitalism.

Justin Welby vill engagera sig för fattiga och utsatta, men som Fader Marcus, anglikansk präst påpekar, det vill alla kristna. Problemet med Welby är att han landar i att svaret alltid är "mer stat" på människors problem, vilket är väldigt märkligt i ett samhälle där staten redan lägger beslag på hälften av våra resurser.
Många texter i gamla testamentet uppmanar oss att ta hand om änkan och den faderlöse, men det är väldigt stort språng att gå från det till att vi ska vi ska en statlig och centraliserad välfärd.

Flera av Jesus uttalanden har tolkas antikapitalistiskt, som när han varnar för rikedomens frestelser. Men det innebär i sig inte att han tar avstånd från kapitalism. Jesus uttalar sig aldrig kritiskt mot marknadens mekanismer i sig: handel, pengar, rikedom m.m. Det han kritiserar är människors attityder och handlingar i en fri marknad.

Den fria marknaden är i sig varken ond eller god, den är helt enkelt bara människans naturliga sätt att interagera och utbyta varor och tjänster med varandra. Det är människorna i som agerar och deras attityder som gör själva utbytet gott eller ont. Ur etisk synpunkt är frågan hur du tjänar pengar viktigare än hur mycket pengar du tjänar.

Jesus tredje frestelsen handlade om att djävulen tog honom med upp på ett mycket högt berg och lovade honom hela världen om han bara böjde sig för honom. Vad den frestelsen handlade om är: du behöver inte gå genom korset och uppståndelsen. Du kan fixa världen ändå, du kan göra människorna goda, du behöver inte dra dem till dig frivilligt. Du kan påtvinga Guds rike över folket nu.
Detta är en frestelse som vi sett många gånger i historien, tron att vi kan förvandla jorden till ett himmelrike, här och nu. Och att vi kan göra det utan att invänta människors frivilliga deltagande. Och är det inte just detta som en socialistisk planekonomi handlar om?