Från socialdemorkatiskt och fackligt håll har man ensidigt fokuserat på lönespridningen och satsat på att minska dem. Det har skett genom att man i avtalsrörelser drivit upp ingångslöner och lägstalöner samtidigt som man med världens högsta marginalskatter gjort det olönsamt att göra karriär och satsa på ett välbetalt jobb. Resultatet är en extremt sammanpressad lönespridning.
Det är väl bra, eller? Problemet är att just denna kamp för att minska löneklyftorna har drivit fram andra klyftor i samhället, klyftor som är mycket värre. Arbetslösheten inom vissa grupper har blivit bestående, vi har områden i storstädernas förorter som i princip står utanför det övriga samhället.
Och det är dessa klyftor som sliter sönder vårt samhälle på riktigt: de som har jobb och de som inte har det, de som är inne i samhället och de som står utanför. De som kan försörja sig själva och de som måste blir försörjda av andra.Jag kan inte se det på något annat sätt än att detta problem kommer att förstärkas. När jag ser alla flyktingar som kommer till vårt land funderar jag på hur det ska gå för dem. De med utbildning kommer säkert klara sig, även om väntan blir lång även för dem. Men de flesta har ingen eftergymnasial utbildning, det har ju visat sig även om SVT försökte blåsa upp antalet högskoleutbildade.
Efter 8 år är det endast 50 % av den utomeuropeiska invandringen som har jobb. Det är vad som gäller idag, men detta kommer ju bara förvärras så som situationen ser ut. Vi står inför en situation där en allt högre andel av befolkning blir beroende av den arbetande delen för sin försörjning.
Det hade inte behövt vara så här. Tyskland har en en betydande andel låglönejobb på sin arbetsmarknad och där får nyanlända jobb i betydligt snabbare takt. I Sverige har LO hellre drivit företag i konkurs och tvingat låglönejobb utomlands än att gå med på lägre löner.
Det är en sak som förundrar mig: de som anser att låglönejobb är så förhatliga, det är ju knappast så att de försvunnit, eller hur? De har ju bara flyttat till Kina och andra låglöneländer. Varför är det okej att kineser har enkla jobb till låg lön men inte invandrare i Sverige? Jag fattar det inte.
Det här är en fråga som inte bara berör den nuvarande invandringen. Skulle unga människor i utanförskapsområdena få jobb skulle gängens makt över dem minska. En fot in på arbetsmarknaden borde vara de effektivaste sättet att bryta den onda spiral som allt fler områden i vårt samhälle befinner sig i.
Vi har alltså en situation där kampen mot en typ av klyftor har skapat andra, värre, klyftor. För varför gör det så mycket att vi tjänar olika mycket? Bara den som anser att pengar är meningen med livet ser det som ett problem.Den som har ett jobb, om än med låg lön, vet med sig att man lever på eget arbete, man lever inte på andra. Så till vida är man jämbördig med direktörn även om man skulle gå i kläder inköpta på second-hand. Det ger värdighet åt den enskilde och det skapar också möjlighet att ta sig vidare till arbeten med högre lön när man väl fått in foten.