Anders Arborelius utsträckta hand

Jag har bara varit på Berget i Rättvik vid ett tillfälle men den retreaten betydde mycket för mig. Jag har förstått att det genom åren betytt mycket för många andra människor i vårt land, både inom och utom kyrkan. Det var genom Per Mases och Berget som retreaten introducerades i Svenska kyrkan. Vi behöver dessa oaser där vi kan få komma och delta i retreater och smaka lite av vilan hos Gud.

Med tanke på detta är det beklagligt över den njugghet som visats Berget från Svenska kyrkans ledning. De har oftare setts som problem än som en tillgång för Svenska kyrkan. Just därför är det förvånande över den upprördhet som man har visat över att fem medlemmar, däribland Bergets föreståndare Peder Bergqvist, i den helige Treenighetens kommunitet har valt att konvetera till Katolska kyrkan. Nog är det lite krokodiltårar över det hela. Om man inte visat Berget något större uppmärksamhet tidigare, eller bara kritisk sådan, varför beklagar man då detta?

Själv ser jag att Svenska kyrkan blir fattigare, men varje människa måste följa sitt hjärtas kallelse.
Däremot blir jag glad när jag läser Anders Arborelius i tidningen Dagen som också Kyrkans tidning referar till. Biskopen över Stockholms katolska stift kan med sin vishet och ödmjukhet bygga broar mellan oss kristna i Sverige. Berget kommer inte bli någon katolsk stiftgård, det är Arborelius förhoppning att ekumeniken istället stärks:

Anders Arborelius

"Stiftelsen Bergets styrelse har en viktig uppgift att bibehålla och förstärka denna ekumeniska dialog och samverkan. Det kunde vara bra att tillsätta en ekumenisk referensgrupp från alla de fyra kyrkofamiljerna som tillsammans med styrelsen ska verka för detta. På så vis kunde Sveriges kristna råd också knytas mer direkt till Berget."

 De upprörda känslorna över konversionen behöver lägga sig nu. Ta emot den katolske biskopens utsträckta hand så kan Berget på allvar bli en ekumeniska katalysator i svenska kristenhet, inte bara mellan Svenska kyrkan och Katolska kyrkan utan även med andra kyrkor.

Kan jag tänka mig att komma till Berget på en ny retreat? Självklart! Under 20 års tid tillbringade jag ett veckoslut om året på den katolska Karmelgården i Norraby. Där kände jag mig hemma, även om det alltid var med en viss smärta som jag deltog vid altaret med höger hand på axeln. Men det var också nyttigt att göra detta, som en ständig påminnelse om de steg på den ekumeniska vägen som ännu fattas. Interkommunion är inte rätt väg, vi kommer inte framåt genom att låtsas en enighet som inte finns.

Anders Arborelius vill nu återuppta de teologiska samtalen med Svenska kyrkan som man tidigare haft. Bollen ligger nu hos Svenska kyrkans ledning och biskopar. Låt händelserna på Berget bli en väckarklocka: det ekumeniska tåget behöver få ny fart, Jesus bön om kristen enhet gäller även idag.