Min första fundering över detta är: varför har den här rapporten skrivits ihop? Handlar missionsbefallningen numera om att alla människor ska bli lärjungar till den socialdemokratiska modellen?
Är det alltså Svenska kyrkans officiella uppfattning att generell välfärd är bättre än den behovsprövade? Varför tar Svenska kyrkan ställning i denna uppenbart politisk fråga? Får jag som enskild präst ha en annan uppfattning?
Efter dessa funderingar läste jag rapporten. Då blev jag ännu mer fundersam.
Man räknar upp en rad nackdelar med behovsprövade modeller där utbetalningar riktas enbart till fattiga. Sådana nackdelar är stigmatisering av fattiga, ökade transaktionskostnaderna, risk att utbetalningar blir felaktiga på grund av maktmissbruk, godtycke och korruption samt att personer kan börja anpassa sig på ett oönskat sätt för att inte uteslutas ur programmen. Det kan nog i och för sig ligga en hel del i detta. Man kan jämföra med vårt försörjningsstöd, som ju är behovsprövat, och som minskar incitamentet att börja jobba på deltid eftersom stödet räknas ned lika mycket som lönen.
Däremot hittar man inga nackdelar till den generella välfärdsmodellen. Hur förklarar man då varför olika sociala bidrag ska betalas ut till alla, oavsett som de är miljonärer eller fattiga? Jo, för att upprätthålla en hög skattemoral måste även medelklassen få ut något av systemet. Generell välfärd stärker känslan av medborgarskap och tillhörighet i samhället, sägs det, och det blir lättare att uppnå politisk enighet.
Att även medelklassen måste få barnbidrag för att upprätthålla deras vilja att betala skatt är att underskatta människors intelligens. Som om folk inte förstod nyttan med skattepengar i form av skola, sjukvård, polis m.m. om de inte också fick en summa varje månad direkt i egen ficka?
Men det är intressant detta med politisk enighet, var det alltså den generella välfärden som möjliggjorde det långa socialdemokratiska maktinnehavet? Hur som helst får väl den politiska enigheten anses vara bruten nu.
Även om rapportförfattarna inte ser några nackdelar med den generella välfärden (utom att det kan bli dyrt) känner åtminstone jag motvilja till ett system där alla ska rätta in sig i ledet. Där ingen får avvika utan alla ska vara goda medborgare och snällt betala sin skatt. Den svenska modellen med höga skatter och utbetalningar, överför inte bara pengar utan framförallt makt från den enskilde till systemet. Möjligheten att själv forma sitt liv minskas när man måste anpassa sig efter de kriterier som politikerna ställer upp.
Frågan är som sagt varför Svenska kyrkan känner sig kallad att skriva en sådan här rapport. Var i bergspredikan predikar Jesus den generella välfärdens välsignelser?
Men frågan gäller ju också varför Sverige ska försöka påverka utvecklingsländer att anamma svenska välfärdsmodell? Kan inte de länderna få vara ifred och göra som de vill? Eller är det så att den humanitära stormakten vet bäst och genom vårt bistånd ska nu systemet spridas till alla folk och länder, inte bara för svenskar! Är det bara jag som tycker att det hela känns lite nykolonialistiskt?
