fredag 3 juli 2015

Förutsättningar för verklig yttrandefrihet

Vi har ju yttrandefrihet i Sverige. Yttrandefrihetsgrundlagen, som är en av våra fyra grundlagar, innebär att "alla svenskar har rätt att uttrycka sina åsikter, tankar, känslor i radio, tv, videogram, ljudupptagningar eller andra sorters upptagningar". Betyder det att vi nu kan slå oss till ro? Räcker det med att yttrandefriheten finns reglerad i lag för att vi ska ha verklig yttrandefrihet?

The Silencing - How the Left is Killing Free Speech, är en bok av Kirsten Powers, som diskuterar just den här frågan. Hon beskriver situationen i USA som hon upplever den och även om det i första hand är amerikanska exempel som radas upp finns det många gemensamma nämnare med situation i Sverige.

En viktig utgångspunkt för henne är att frihet kräver mer än lagar och strukturer för att vara verklig. Det behövs också en "anda" av frihet som förs vidare från generation till generation. Den här andan är något som håller på att förstöras av den politiska vänstern. Powers beskriver hur vänstern (som i USA betecknas som liberaler) har fått makten över två viktiga fält i samhället: media och universiteten.
Personer med åsikter som inte accepteras av dessa blir sällan bemötta med sakliga argument. Istället använder man sig av andra taktiker som dehumanisering och demonisering. Man tar offentligt heder och ära av opponenter, kletar på dem etiketter för att de ska förknippas med rasism, sexism m.m.

När jag läser boken hittar jag många paralleller med det svenska debattklimatet. Även här har åsiktskorridoren, det vill säga ”den buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan att behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd” blivit allt trängre. Jag har i diskussioner på bland annat facebook upplevt hur vissa, istället för att komma med sakliga invändningar helt enkelt försökt tysta sina antagonister. Man går på person istället för sak.

Känsliga frågor som Powers pekar ut gäller abortfrågan, frågan om homosexuella ska få gifta sig och klimatfrågan. Inflytelserika personer har till exempel uttryckt önskan om en lag som stämplar klimatskeptiker som kriminella. Det är också omvittnat hur många forskare riskerar att bli av med sina jobb eller få sina anslag indragna om de inte anpassar sig efter vänsterns agenda.

Det finns skillnader mellan USA och Sverige men jag blev ändå förvånad över hur lika situationerna är, både när det gäller var vänstern dominerar och vilka åsikter som döms ut som oberörbara.
Intressant är hur vissa grupper, som kvinnor och färgade, förnekas att fritt kunna välja politiskt parti. Man utgår från att dessa grupper naturligtvis röstar på demokraterna, och gör de inte det får de höra att de är en "Uncle Tom" som agerar bara för att behaga vita män. Kristen Powers själv har som medarbetare på Fox News fått frågan hur hon som kvinna kan vara med där.
Här finns paralleller i Sverige när vänstermedia får väldigt svårt att hantera personer som Alice Teodeorescu, som kallats för "husblatte" (av "Veckans Boss, SR P3) när hon som invandrarkvinna inte passar in i mallen.

Ord som triggervarningar har ju blivit aktuellt i Sverige, något som förekommit i USA en längre tid. Powers tar som exempel hur universitetslärare med fel åsikter i abortfrågan mobbas bort från sin arbetsplats med motiveringen att studenterna ska slippa ta del av dessa åsikter. Däremot är det ingen som tänker på att konservativa studenter ständigt får höra liberal propaganda utan att de "skyddas" från den, och det är heller inget som de själva kräver.

President Obama har ju blivit hyllad i svensk media, åtminstone i början av sin ämbetstid. Men Powers ger en allt annat än smickrande bild av honom: en president som kräver rättning i ledet bland mediafolk. Han är en mästare i att manipulera, arrogant och auktoritär, spionerar på reportrar och bedriver krig mot whistelblowers. Men jag kan notera att i svensk media talar man allt tystare om Obama, kanske inser man att han inte var den Messias som han utmålades som inför sitt första presidentval.

Lärdomarna som vi måste ta till oss är att yttrandefrihet, verklig yttrandefrihet, vinner man inte med en paragraf i lagtexten. Det krävs också en frihetlig anda, där vi respekterar varandra och skiljer på sak och person. Andras åsikter ska inte fördömas som otillåtna och fördrivas från den offentliga arenan utan bemötas med sakliga argument. Vi behöver bli mogna individer som inte reagerar med överdriven lättkränkthet när någon säger något som vi inte gillar. Vi behöver ett samtalsklimat där vi vågar ta ut svängarna och pröva nya tankar, även om de inte är färdigtänkta, istället där vi i tysthet avvaktar vart vinden blåser. Kirsten Powers citerar George Orwell, ett citat som säger väldigt mycket om förutsättningen för verklig yttrandefrihet:

"If liberty means anything at all, it means the right to tell people what they do not want to hear."