Istället för att närma sig Guds existens som ett varande, ska vi närma oss honom som en händelse. Men om Gud inte är ett varande utan snarare en händelse innebär ju det att Gud inte står utanför tiden. Eller är Gud en händelse som står över tiden? Men kan en händelse skiljas från tid och rum? En händelse måste ju hända någonstans och vid något tillfälle. Att tala om Gud som en händelse innebär att man gör hans existens beroende av vår rumtid, ja till en del av den? Jag undrar var det blev av "Jag Är den jag Är" som Gud uppenbarade sig för Mose? Tror inte Jackelén att Gud är det yttersta Varat, grunden för allt annat som är?
Gud är transcendent och immanent: han står över och untaför skapelsen, samtidigt som han är närvarande i den. De två sakerna måste balanseras mot varandra. Men Antje Jackeléns gudsbild har kantrat över åt immanensen: Gud har blivit ett med sin skapelse och hennes gudsbild närmar sig därmed den österländska.
Nästa sak hon säger går ytterligare i linje med den immanenta gudsbilden: "Guds existens finns i, med och under det att våra sociala processer pågår." I den lutherska traditionen brukar vi beskriva nattvarden med samma uttryck: Kristi kropp och blod finns i, med och under bröd och vin.
Är då Gud beroende av våra sociala processer? Förvisso finns Kristi kropp även utanför nattvarden, men tanken väcks om Gud finns utanför våra sociala processer såsom menigen är formulerad.
Jackelén tycker inte att vi ska fråga så mycket om Guds existens utan istället uppleva Gud! Jag förstår att hon inte vill ha frågor om Gud när hon har så vaga svar, men samtidigt vill hon inte att vi ska sluta tänka själva! För mig blir det en motsägelse: i att tänka ingår väl att fråga och det skulle vi ju sluta med för att istället uppleva.
Det hettar till för ärkebiskopen när de kommer in på bokstavliga läsningar av bibeln. Det är ett modernt påfund. Den tidiga kyrkan var medveten om att bibeln måste tolkas, det fanns minst fyra sätt att tolka varje ställen i bibeln. Och det är ju riktigt, Jackelén syftar på quadriga, den fyrfaldiga tolkningen.
För att räkna upp dem bakifrån: den fjärde är den anagogiska tolkningen som syftar på den himmelska innebörden av bibelordet, den tredje den tropologiska som syftar på den moraliska innebörden, den andra den allegoriska som syftar på kyrkan och den första är den historiska tolkningen som syftade på bibelordets bokstavliga innebörd. Att kyrkan har förstått att bibeln kan tolkas på mer än ett sätt har aldrig inneburit att man uteslutit en bokstavlig tolkning.
Jackelén anser att det är självklart att vi kristna och muslimer ber till samma Gud. Jag skulle också akta mig för att ifrågasätta att Gud lyssnar när en muslim ber. Om det kan jag inget veta.
Men samtidit står Jackeléns gudsbild långt ifrån Islams. Om Jackalén har en nästan rent immanent gudsbild har Islam å andra sidan en nästan enbart transcendent som jag tidigare skrivit om. Jag har därför svårt att förstå hur hon och en imam skulle kunna mötas i en gemensam förståelse av Gud.
Jag förstår att denna korta artikel av naturliga skäl är ett utdrag av en längre intervju. Kanske även Jackelén känner sig obekväm med rubrikvalet: "Fråga inte så mycket." Ändå borde vi kunnat vänta oss mer av Sveriges ärkebiskop när det gäller frågan om Guds existens. Jag kan intyga att det verkligen inte blir "ointressant och blodfattigt" när man läser om hur de medeltida teologerna brottades med frågan.
Avslutningen av artikeln blir symptomatiskt: "Frågor om tro, liv, död och Gud uppstår inte för att en präst äntrar scenen." Det håller jag naturligtvis med om. Jag hade däremot förväntat mig att prästen hade kunna komma med något av svaren.
