Cirkuläret börjar med att beskriva vårt uppdrag, eller kyrkans mission:
"Vårt uppdrag handlar om att dela tro, gemensamma resurser och liv med varandra. Att delta i Guds,
kärlekens, plan med vår underbara värld." Jag snubblade på orden Guds, kärlekens, plan. Jag hade föredragit Guds kärleksplan. Nu står "kärleken" som subjekt, sida vid sida med "Gud". Man skulle kunna tolka det som att Gud är detsamma som en opersonlig "kärlek" en kraft som har en plan om världen.
Uppdraget kan utföras på många olika sätt, och hon ger exempel: "aktivt motarbeta fördomar, orättvisor och konflikter genom att bidra till öppenhet, gemenskap och försoning, i Sverige och i världen". Ytterligare andra exempel är att stötta människor som lever i utsatthet samt begränsa klimatförändringarna, som är "ett av mänsklighetens största hot". (Lever vi inte under större hot än så kan jag konstatera att vi kan sova lugnt.)
Men är det inte något som fattas bland alla dessa exempel? Vi pratar om kyrkans mission! Cirka tjugo minuter efter det att detta kollektcirkulär lästes upp i Sveriges kyrkor igår lästes evangeliet: "De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:16-20)
Där har vi alltså missionsbefallningen och där står ingenting om vikten av att begränsa klimatförändringar eller motverka fördomar. Jesus befaller oss att döpa och undervisa och att göra folk till lärjungar. Inget av detta ens antyds i kollektcirkuläret.
Hallonsten avslutar cirkuläret med en bön: "Gud, Heliga Treenighet, Fader och Moder, Son – Syster och Broder, och Ande – livgiverska och inspiratör, led oss till dina djup av rikedom, vishet och kunskap, så att vi uppmuntras att utföra kärlekens uppdrag och kan vittna om nådens hemlighet. Du som lever och verkar från evighet till evighet, till dig ber vi om detta. Amen"
Jag undrar, vem ber hon till? Treenigheten har blivit minst en Kvintenighet: Fader, Moder, Syster, Broder och Ande. Jag kan bara konstatera att det är faktiskt inte den Gud som uppenbarar sig för oss i bibeln och i Jesus Kristus.
Visst, Fader, Son och Ande har hon med, men med alla förklarande tillägg avslöjar hon att när hon talar om treenighet är det inte samma som den Jesus talar om i missionsbefallningen. För Hallonsten är Fadern inte Fader utan Fader och Moder. (En tvåenighet inom den första person i treenigheten?)
Sonen är egentligen inte son utan, syster och bror. Syster och bror till vem? Till Fadern, eller till Anden? Att vi, i dopet, har blivit systrar och bröder till Jesus är en annan sak, men treenigheten definieras inom sig själv, inte i relation till oss.
Och Anden slutligen är livgiverska och inspiratör. Eftersom femininformen här är vald för att den betyder något, menas uppenbarligen att Anden är av kvinnligt kön. Det är poängen. Men Gud är varken man eller kvinna även om han Fader, Son och Ande, det är den kristna synen på Gud.
Frågan kan på allvar ställas: är Gunilla Hallonsten kristen? Hon ber ju inte till den Gud som Jesus har uppenbarat för oss. Vi kan inte ta den bibliska uppenbarelsen och ersätta den med egna bilder av Gud. Det är inte vi som skapar Gud med vår tanke, eller vårt språk. Gud har uppenbarat sig, det är det vi som kristna har att förhålla oss till.
