Första gången som jag hörde talas om Rosling var när jag för drygt tio år sedan upptäckte sidan gapminder.org. Det var fascinerande att se hur världens länder hade utvecklats och förbättrats, särskilt på lite längre sikt. Medan fattigdom, sjukdomar, krig och ond bråd död tidigare hade varit det normala i världen, tillhörde sådana saker nu undantagen.
Men Hans Rosling, som startade stiftelsen, insåg snart hur okunniga folk var om detta. När han reste runt i världen och höll sina föredrag brukade han ställa testfrågor där publiken fick svara på hur de trodde att världen var beskaffad. Hög utbildning och till och med expertkunskaper hjälpte inte: folk svarade regelmässigt sämre än chimpanser skulle ha gjort!
I boken Factfulness analyserar han dels varför det är på det här viset men kommer också med förslag om hur vi kan bli bättre på att ta till oss fakta om världen. Han går igenom tio olika medfödda instinkter som kanske var till god hjälp på jägar- och samlarstadiet men som nu leder oss fel.
Gapinstinkten t ex gör att vi delar upp världen i två delar: vi och dom, goda och onda, fattiga och rika, i-land och u-land. Mellan dessa motstridiga grupper (tror vi) finns en stor klyfta. Men den där klyftan är påhittad! I verkligheten finns de en liten klick rika och fattiga, men där emellan finns den stora majoriteten som tillhör medelklassen. Istället för att kalla vissa länder för u-länder och andra för i-länder föreslår Rosling att dela in världens befolkning i fyra inkomstnivåer:
Befinner man sig på nivå 4 (som du förmodligen gör) uppfattar man lätt alla som är under som lika fattiga, därav att vi fortfarande tror att det är vi i väst som är de rika medan resten av världen är fattig. Men det är stor skillnad på nivå 1 och 2: några få dollar extra om dagen är helt avgörande för dem, (då kan du köpa en gasspis så att din familj slipper förstöra sina lungor med rök från den öppna elden) medan det för oss inte spelar så stor roll.
Dessutom står människor inte stilla: idag befinner sig det stora flertalet på nivå 2 och 3 vilket var samma nivå som västeuropa och nordamerika befann sig på 50-talet. Och i en nära framtiden kommer alla ha flyttat upp sig ytterligare en nivå.
Idag har världsbanken lämnat begreppen i-land och u-land för att använda sig av Roslings fyra inkomstnivåer, vilket säger något om hans internationella betydelse.
En annan orsak till vår skeva bild av världen är aktivisternas tendens att överdriva problem, oftast med syftet att få folk att skänka mer pengar. Hans Rosling skriver om ett samtal han hade med Al Gore när han drog igång sitt korståg mot klimatutsläppen, där Al Gore menade att man måste skrämma människor och försökte få med Stiftelsen gapminder på detta. Men överdrifter och skrämselpropaganda vägrade Rosling gå med på.
Men bara för att han slår hål på myter om att saker och ting skulle vara värre än det är betyder inte det att Rosling menar att vi nu kan låta saker och ting bero, absolut inte! Factfulness är en personlig bok skriven av en entusiast som brinner för att göra världen bättre. Men den saken hjälps inte av att vi svartmålar så att vi ägnar all vår energi åt obetydliga problem medan vi missar något riktigt allvarligt.
Det var ett riktigt nöje att läsa den, inte bara för att man blir glad över att människorna får det bättre, boken är pedagogisk och lätt att ta till sig och han berätta däremellan riktigt dråpligt om våra fördomar i "väst" om "resten av världen". Kanske kommer den här boken leda till en avgörande förändring i vår förståelse av världen, läs den!
