En svensk tiger om andra världskriget

Ett norskt skämt lyder: "Tyskland erövrade Norge på två månader, Danmark på två dagar och Sverige med ett telefonsamtal."
Tyvärr så ligger det mycket i det. Sverige blev aldrig ockuperat av Tyskland - orsaken är att det inte behövdes. Tyskarna behövde bara lyfta luren och säga åt oss vad vi skulle göra.
Mycket av detta är redan känt även om vi inte pratar om det: de två miljoner tyska soldater som transporterades tvärs över Sverige. Exporten av kullager och järnmalm, J-stämpeln i de tyska judarnas pass som svenska myndigheter begärde av de tyska - så att man kunna avvisa judarna redan vid gränsen.

Men Aron Flam har i sin bok: "Det här är en svensk tiger" verkligen gått på djupet i Sveriges roll före, under och efter kriget. Och det är ingen smickrande bild som kommer upp.

Det svenska kryperiet handlar om något mer än att man var rädd om sitt skinn. Det handlar om att man var på Tysklands sida. Man var i praktiken en icke-stridande axelmakt.

Samarbetet med Tyskland var så djupgående att det är svårt att se det på något annat sätt. Det handlar till exempel om de för Tyskland oumbärliga kullagren som exporterades ända fram till slutet av 1944. Alltså långt efter det att utgången av kriget i praktiken var avgjord. England försökte gång på gång av få Sverige att upphöra med exporten, man gjorde till och med så att man betalade hela SKF:s export så att de slapp lida någon ekonomisk skada av en bojkott av Tyskland. Vad gjorde SKF? Man tog emot pengarna sen flyttade man produktionen till sitt dotterbolag i Tyskland. Leveranserna till den tyska krigsindustrin fortsatte oförminskat.

Jag möter ibland invändningen att Sverige var tvunget att lyda Tyskland annars hade också vi blivit ockuperade. Det kan hända men Sveriges krigsmakt var trots allt betydligt starkare än både Danmark och Norges tillsammans. Dessa länder blev ockuperade - men oavsett hur roligt det är bli ockuperad ledde det knappats till någon nationell katastrof för dem. Det värsta av allt är ju att Sverige nu bidrog till att förlänga utgången av kriget. Och - kanske till och med hoppades att Tyskland skulle vinna.

Men snöpligt nog var det alltså de allierade som vann till slut. Då började operation mörkläggning. Verifikationer och kvitton som hade avslöjat vår omfattande handel med Tredje riket rensades ut och slängdes. Och nationalmyten om att vi skulle ha varit neutrala hamrades in, något som skulle påverka vår syn på oss själva under hela efterkrigstiden.
Att Sverige än idag sitter på höga hästar får sin förklaring utifrån hur vi hanterade krigets utgång- det går en linje mellan vår tystnad om vår roll under kriget till våra dagars tal om den humanitära stormakten.

Aron Flam har grävt i historiearkiven och avslöjar det vi har blundat för så länge. Vi behöver göra upp med vår tillrättalagda bild av efterkrigshistorien. Annars står vi bara och stampar i debatten och synen på oss själva.

Om höga skatter och moral

"Varje skattesänkning är en stöld från det gemensamma", får Göran Greider säga oemotsagt i Svt. Det är förstås en anspelning på den motsatta uppfattningen att skatt är stöld. Det Greider säger är alltså att 100 % av din inkomst egentligen tillhör staten, det du får behålla är bara en gåva. Med andra ord förespråkar han ett totalitärt samhälle där vi inte tillhör oss själva utan staten.
Som alltid när höga skatter ska försvaras så nämner Greider saker som sjukhus, skolor och äldrevård. Men det är mindre än en tredjedel av skatterna som går till dessa verksamheter. Det mesta går till transaktioner, en rundgång av pengar där vi betalar in skatt och avgifter och får ut pensioner, sjukförsäkring och arbetslöshetsunderstöd.

De flesta socialister går kanske ändå inte så långt som Greider men är det nödvändigt med höga skatter för att skapa ett samhälle som är bra att leva i? Hur högt skattetryck behövs egentligen för att man ska slippa "tänka på pengar när man rullas in på akuten"?

Skriften "Sveriges väg till ett högskatteland. Utopi och verklighet under hundra år" ifrågasätter att vår välfärd är beroende av höga skatter. Den svenska framgångssagan började 1870 och pågick till andra världskriget. Under den tiden växte Sveriges BNP kraftigt och vi gick från ett av Europas fattigaste länder till ett välmående industriland. Efter kriget fortsatte framgången tack vare att resten av Europa var i spillror medan vår industri var intakt, men ganska snart började Sverige halka efter. Det finns en stark koppling mellan stigande skattetryck och ett Sverige som, relativt övriga Europa, blir allt fattigare.

Boken är en viktig komplettering till den historieskrivning av Sverige som vi fått läsa i skolan. Den tar upp hur skatter dolts för att vi inte ska veta hur mycket vi faktiskt betalar, hur skatter saboterar samhällsekonomin etc. Men jag ska inte ta upp mer om det, läs hellre de 100 sidorna.

Istället vill jag peka på det moraliskt problematiska med höga skatter. Ett högt skattetryck leder till att en större del av våra resurser, dina och mina, ska beslutas över av valda politiker. Det innebär att en större andel av våra pengar kommer användas utanför vår kontroll.
Invändningen är att vi har viss kontroll via vår rösträtt, men en åsikt som inte delas av 51 % är inte mycket värd. I ett högskattesamhälle kommer därför stora minoriteter alltid bli missnöjda med hur pengarna används. Ett sådant samhälle leder därför till ständiga konflikter om hur de offentliga pengarna spenderas.

Ett minskat skattetryck innebär att människor själva får välja hur deras pengar ska prioriteras, och om andra då väljer att lägga sina pengar på saker som man själv tycker är onödigt, så behöver det inte skapa konflikter eftersom de egna pengarna inte är inblandade.

Göran Greider nämnde också att skatter är solidariska. Men skatt kan aldrig vara solidarisk. Skatt är tvång, solidaritet förutsätter frivillighet. Betalar skatt gör jag, inte av solidaritet utan för att jag måste.
De som förespråkar höga skatter av solidariska skäl har en människosyn där människan ses som ond och empatilös. Hon skulle inte dela med sig till sin nästa - om hon inte tvingades till det!
Så är det ju inte - istället trängdes mycket frivilliga bidrag och verksamheter undan av de allt högre skatterna.

Jag tror att skatter är ett nödvändigt ont för att kunna bygga ett gott samhälle, men de skulle kunna vara mycket lägre än de är nu. Dagens skattenivåer handlar inte om solidaritet utan om makt; att ta människors intjänade pengar är att ta makten från deras liv, och göra dem beroende av staten.
Skatter behövs visserligen för att finansiera en polis som upprättar lag och ordning och för att garantera att varje människa får sina basala behov tillgodosedda i form av hälsa, omvårdnad och skola.
Men därutöver, när det gäller till exempel hur jag vill spara till pensionen det borde staten inte lägga sig i. Jag ser fram emot den dag då jag kan be min arbetsgivare betala ut arbetsgivaravgiften direkt till mig istället för till staten. Så sköter jag själv mitt pensionssparande. Fast det kommer nog inte ske innan jag blivit pensionär...