"Varje skattesänkning är en stöld från det gemensamma", får Göran Greider säga oemotsagt i Svt. Det är förstås en anspelning på den motsatta uppfattningen att skatt är stöld. Det Greider säger är alltså att 100 % av din inkomst egentligen tillhör staten, det du får behålla är bara en gåva. Med andra ord förespråkar han ett totalitärt samhälle där vi inte tillhör oss själva utan staten.
Som alltid när höga skatter ska försvaras så nämner Greider saker som sjukhus, skolor och äldrevård. Men det är mindre än en tredjedel av skatterna som går till dessa verksamheter. Det mesta går till transaktioner, en rundgång av pengar där vi betalar in skatt och avgifter och får ut pensioner, sjukförsäkring och arbetslöshetsunderstöd.
De flesta socialister går kanske ändå inte så långt som Greider men är det nödvändigt med höga skatter för att skapa ett samhälle som är bra att leva i? Hur högt skattetryck behövs egentligen för att man ska slippa "tänka på pengar när man rullas in på akuten"?
Skriften "Sveriges väg till ett högskatteland. Utopi och verklighet under hundra år" ifrågasätter att vår välfärd är beroende av höga skatter. Den svenska framgångssagan började 1870 och pågick till andra världskriget. Under den tiden växte Sveriges BNP kraftigt och vi gick från ett av Europas fattigaste länder till ett välmående industriland. Efter kriget fortsatte framgången tack vare att resten av Europa var i spillror medan vår industri var intakt, men ganska snart började Sverige halka efter. Det finns en stark koppling mellan stigande skattetryck och ett Sverige som, relativt övriga Europa, blir allt fattigare.
Boken är en viktig komplettering till den historieskrivning av Sverige som vi fått läsa i skolan. Den tar upp hur skatter dolts för att vi inte ska veta hur mycket vi faktiskt betalar, hur skatter saboterar samhällsekonomin etc. Men jag ska inte ta upp mer om det, läs hellre de 100 sidorna.
Istället vill jag peka på det moraliskt problematiska med höga skatter. Ett högt skattetryck leder till att en större del av våra resurser, dina och mina, ska beslutas över av valda politiker. Det innebär att en större andel av våra pengar kommer användas utanför vår kontroll.
Invändningen är att vi har viss kontroll via vår rösträtt, men en åsikt som inte delas av 51 % är inte mycket värd. I ett högskattesamhälle kommer därför stora minoriteter alltid bli missnöjda med hur pengarna används. Ett sådant samhälle leder därför till ständiga konflikter om hur de offentliga pengarna spenderas.
Ett minskat skattetryck innebär att människor själva får välja hur deras pengar ska prioriteras, och om andra då väljer att lägga sina pengar på saker som man själv tycker är onödigt, så behöver det inte skapa konflikter eftersom de egna pengarna inte är inblandade.
Göran Greider nämnde också att skatter är solidariska. Men skatt kan aldrig vara solidarisk. Skatt är tvång, solidaritet förutsätter frivillighet. Betalar skatt gör jag, inte av solidaritet utan för att jag måste.
De som förespråkar höga skatter av solidariska skäl har en människosyn där människan ses som ond och empatilös. Hon skulle inte dela med sig till sin nästa - om hon inte tvingades till det!
Så är det ju inte - istället trängdes mycket frivilliga bidrag och verksamheter undan av de allt högre skatterna.
Jag tror att skatter är ett nödvändigt ont för att kunna bygga ett gott samhälle, men de skulle kunna vara mycket lägre än de är nu. Dagens skattenivåer handlar inte om solidaritet utan om makt; att ta människors intjänade pengar är att ta makten från deras liv, och göra dem beroende av staten.
Skatter behövs visserligen för att finansiera en polis som upprättar lag och ordning och för att garantera att varje människa får sina basala behov tillgodosedda i form av hälsa, omvårdnad och skola.
Men därutöver, när det gäller till exempel hur jag vill spara till pensionen det borde staten inte lägga sig i. Jag ser fram emot den dag då jag kan be min arbetsgivare betala ut arbetsgivaravgiften direkt till mig istället för till staten. Så sköter jag själv mitt pensionssparande. Fast det kommer nog inte ske innan jag blivit pensionär...
