Jag har aldrig haft inbrott i min bostad, vilket jag är väldigt tacksam över. Men om jag hade haft det är jag övertygad om att det värsta inte hade varit att jag blivit av med pengar eller värdefulla saker. Det värsta hade varit själva intrånget, att man varit inne i mitt hem och rotat runt.
När jag idag hörde på ekot (9 min in i programmet) att regeringen planerar att skärpa straffen för bostadsinbrotten var det därför välkommet. Det är ju en helt annan sak att bli av med en summa pengar genom till exempel ett kontokortsbedrägeri än att bli av med samma summa genom inbrott i sitt hem. Det högre straffet (fängelse i minst 1 år) ska avspegla den allvarligare kränkningen.
Förslaget sågas dock av Jerzy Sarnecki som kallar det "kunskapsfientligt", eftersom det är upptäcktsrisken som har en preventiv effekt och inte en högre straffskala.
Sarnecki har gjort sig känd för att alltid söka efter bortförklaringar när folk begår brott: det är aldrig den enskildes ansvar utan alltid samhällets fel. Men syftet med straffet är ju inte bara, eller ens främst, att vara avskräckande. Syftet är ju att ett brott har begåtts och brott måste sonas.
När samhället straffar brottslingen upprättas brottsoffret. Men faktiskt inte bara offret utan även brottslingen. Det är en del av människans storhet att vi har ansvar för våra handlingar. Vi sätter ju inte hundar i fängelse när de biter någon; djur har inget ansvar för sina handlingar. Att då skylla på omgivningen när en person begår ett brott och frånta honom det egna ansvaret är att jämföra honom med en hund.
När Sarnecki bemöter varje förslag om höjda straff med att höga straff i sig ändå inte får brotten att minska visar han att han inte förstått det viktigaste syftet med straff. Han tycks anse att enda syftet är att de ska vara avskräckande gentemot andra mot att begå liknande brott, och har de då ingen avskräckande effekt har de inget syfte. Att straffet också har en upprättande funktion verkar han inte ha tänkt på.
Om stränga straffa inte har effekt, hur milda straff vill han egentligen se? Ska vi ta bort dem helt, eller bara råkar det vara så att vi i Sverige just nu har exakt de straffskalor som vetenskapligt är uträknat som mest lämpliga?
Det är viktigt att straffen motsvarar det allmänna rättsmedvetandet och min känsla är att vi i Sverige har en bit att hämta in där i form av längre fängelsestraff. Det i sig behöver naturligtvis inte utesluta att vi också ser till att upptäcktsrisken ökar.
Uppdaterat: Jag ser nu att de har skrivit ett inlägg på DN-debatt.
