Kan man bevisa Gud?

Descartes är ju känd för den berömda satsen, Cogito, ergo sum, jag tänker, alltså finns jag till. Det han menade är att även om jag tvivlar på att allt runtomkring mig existerar, så bevisar ju blotta det faktum att jag tvivlar på att åtminstone jag existerar. Tvivlet hade inte funnits om inte någon tvivlat.

Men Descartes nöjde sig inte med att bevisa sig själv, han gick ett steg vidare: kan man på samma sätt bevisa att Gud existerar? I Romarbrevet talar Paulus om att Guds osynliga egenskaper uppenbaras i skapelsen, därför har alla människor kunskap om Gud (Rom 1:20-21). Genom att utgå från vår omvärld och våra samveten kan vi dra slutsatser om Gud. Descartes prövar en annan väg: han försöker sluta sig till att det måste finns en Gud utan att hänvisa till skapelsen eller samvetet eller något annat. Det enda han utgår ifrån är själva idén om Gud.

Descartes tar triangeln som exempel. Även om triangeln bara skulle existera i mitt medvetande kan jag ändå dra slutsatser som är sanna, till exempel att dess tre vinklar är lika med två räta. Det är inte så att åsynen av fysiska trianglar i min omvärld har fått mig att dra den slutsatsen, utan det ligger i själva triangelns idé.

Men kan man då på samma sätt bevisa att Gud måste finnas utifrån idén om Gud? Ja, enligt Descartes kan vi det. Till Guds idé hör att han är det mest fullkomliga av alla väsen, han är det enda väsen som äger existens i sig själv och som inte kommit till av eller genom något annat.

På samma sätt som det hör till triangelns idé att summan av dess vinklar är 180 grader, hör det till Guds idé att han existerar. Men vi kan ju inte tänka oss trianglar utan vinklar, alltså kan vi inte heller tänka oss Gud utan att han existerar. Existensen av Gud hör till idén om Gud på samma sätt som vinklarna hör till triangeln. Vi kan inte skilja Guds essens från hans existens.

Invändningar mot detta, som att vi ju kan tänka oss bevingade hästar även om inga sådana existerar tog Descartes lätt på. Av det följer inte att vi kan tänka oss Gud utan att han existerar, det ligger ju inte i de bevingade hästarnas natur att de måste finnas. För övrigt ligger det inte heller i triangelns idé att trianglar måste finnas, bara att de ha tre vinklar.

Men betyder inte detta att vi skapar Gud med vår tanke? Vad hade hänt om ingen människa hade fått idén om Gud i sin hjärna, hade han inte funnits då?
Descartes menar att det istället är nödvändigheten hos saken själv, det vill säga Guds existens, som tvingar mig att tänka detta. Om Gud är det högsta fullkomliga väsendet (och det är han per definition) så kan jag inte tänka mig Gud utan att han existerar, eftersom han då inte skulle vara det högsta fullkomliga väsendet. Om Gud bara var en idé, utan verklig existens, så skulle ju jag som människa vara mer fullkomlig som frambringat denna idé. Det är alltså Guds existens som tvingar fram Guds idé i våra hjärnor, inte tvärtom.
Det betyder inte att alla måste förstå detta eller tro det. Vinkelsumman i triangeln är ju 180 grader oavsett om man vet om detta eller inte.

Det är onekligen en intressant tanke, oavsett om man blir övertygad eller inte: om Gud inte hade funnits hade vi överhuvudtaget inte diskuterat saken. Ingen skulle i så fall haft en tanke på att det skulle kunna finnas en Gud.