Men lägg märke till att Elia inte tog några egna initiativ att avsluta sitt liv. Det låg i Guds hand. Det var Gud som hade gett honom livet och det var därför inget som han hade rätt att avsluta på egen hand. Endast Gud hade den rätten.
Så ungefär tänker jag att en kristen bör resonera kring dödshjälp. Livet är en gåva som vi fått att förvalta, ingen rättighet och inte heller något som vi själva har tillskansat oss. Därför är det inte bara upp till oss att avgöra hur långt det ska bli.
Jag blev därför förvånad när jag såg en biskop, Tuulikki Koivunen Bylund, underteckna en debattartikel tillsammans med tre ateister där man argumenterade för dödshjälp. PC Jersild och Björn Ulvaeus, båda medlemmar i förbundet Humanisterna, samt George Klein är de andra undertecknarna. Artikeln är mest en beskrivning av hur det ser ut i omvärlden: andra länder har redan infört dödshjälp och Sverige halkar efter är det viktigaste argumentet. Och vanliga invändningar som att det kan uppstå situationer där gamla människor känner sig pressade att välja den här utvägen bemöts inte. Tvärtom så är ett argument att Sverige har en åldrande befolkning.Frågan är just rätten över min egen kropp och mitt eget liv. Är det "mitt" liv, har jag rätt att förfoga med det som jag vill? Kan jag äga något som inte beror det minsta på egen förtjänst? Jag kan förstå att man som ateist inte ser något problem med det, är livet bara en slumpens verk har jag ingen att svara inför.
Men jag förstår inte riktigt vad biskopen gör i sällskapet. Varje människoliv har en avsikt, det är en gåva från Gud. Jag är mottagande och har ett uppdrag att förvalta det. Ibland kan livet bli outhärdligt svårt, det är då mänskligt att önska sig döden och till och med be Gud om det. Men avgörandet måste ligga hos honom.
