Det finns helt enkelt en mängd tillfällen då vi förväntas identifiera oss själva. Jag har därför lite svårt att förstå hysterin kring id-kontrollerna när folk ska ta sig in till Sverige. Så länge de kan utföras på ett effektivt och smidigt sätt som inte hindrar arbetspendlingen över sundet kan jag inte se att det skulle vara ett stort problem. Av någon anledning tenderar debatten kring invandringen att hela tiden halka in på ovidkommande saker.
Vi var många som förstod att den svenska helomvändningen skulle komma, förr eller senare. Valet stod mellan fortsatt hög invandringen eller ett avskaffande av välfärdssystemet såsom det är utformat idag. Och eftersom Socialdemokraterna vägrade att ens diskutera den saken drog Stefan Löfven i Jimmie Åkessons invandrarbroms med Miljöpartiets stöd. Nu inför man SD:s invandringspolitik medan media låtsas att det regnar.
Jag är ändå inte övertygad om att just ID-kontrollerna är problemet. Varför skulle de vara det? Vi lever inte i Vilda Västern, vi vill ha koll på människor som kommer hit.
Problemet är att när invandringen blev för kostsam beslöt man att minska invandrarna istället för att minska kostnaderna.
Annars hade det varit mycket man kunnat göra. Varför gör man inte om etableringsstödet till lån enligt CSN-modellen, bara för att ta ett exempel? Varför diskuteras det vad som är ett hållbart antal flyktingar, men diskutionen över hur mycket pengar de behöver för att leva lyser med sin frånvaro.
En tvåbarnsfamilj får drygt 20 000 skattefria kronor i månaden när de fått asyl. Utan återbetalningskrav. Är det rimligt? Behöver de så mycket? De kom väl hit för att de ville bygga sig ett nytt liv i fred och säkerhet, inte leva på bidrag. Men vi ger dem inget val, istället för att sänka kostnaderna vill vi sänka invandrarna. Jag begriper det faktiskt inte.
När det gäller den svenska välfärdsmodellen börjar jag förstå att svenskarna inte släpper greppet om den så lättvindigt, även om jag inte förstår varför. Jag menar: ge mig arbetsgivaravgiften så kan jag själv pensionsspara och sätta undan pengar för sjukdom och arbetslöshet.
Men ok, svenskarna är alltså ännu inte beredda att ta ett större eget ansvar. Låt gå för det, men kan man kombinera detta med en hög invandring? Jag menar att det finns en tredje väg mellan låg invandring eller en låg välfärdsnivå.
Jag har svårt att se att vi, på ett rent filosofiskt plan, har rätt att hindra människor att flytta hit. När vi flyttade till Svenljunga var det ingen som försökte hindra oss att göra det, det borde i princip inte vara annorlunda när det gäller att flytta mellan olika länder (under förutsättning att man identifierar sig).
Det är en mänsklig rättighet att flytta och bosätta sig i ett annat land, men det är ingen rättighet att bli försörjd av andra. Den välfärdsapparat som vi byggt upp i Sverige ägs av svenska medborgare och skattebetalare. Det är naturligtvis orimligt att andra länders medborgare ska kunna komma hit och göra anspråk på den. Lösningen är alltså att man knyter de allmänna försäkringslösningarna till medborgarskapet.
Kombinera detta med en förändrad lönebildning. Hade invandrare fått lov att arbeta för halva lönen hade de ju fått jobb. Jag kan förstå att många är rädd för lönedumpning för dem som redan är inne i systemen men forskning visar att risken för det är ganska liten. Istället skulle en mängd nya arbetstillfällen växa fram.
För att bli svenska medborgare idag räcker det att man bott i landet i 5 år. Det skulle man kunna ändra till att man måste ha arbetat och betalt skatt i 5 år. Låt medborgarskapet bli något man måste förtjäna, inte en rättighet som man kan kräva.
Men är det inte att göra skillnad på folk? Jovisst, men vi gör ju skillnad på folk redan nu genom att hindra dem att komma hit. Vi säger till dem: "Tyvärr, våra dyra välfärdslösningar gör att för många människor inte kan komma hit, så just du får inte stanna." Det är väl att göra ännu värre skillnad på folk!
Det är några förslag på vad man kunde göra istället för hålla människor utanför landet. Och gillar du inte förslagen, kom med egna. Våga diskutera! Det börjar bli tröttsamt med alla som förfasar sig över än det ena och än det andra utan att själva komma med ett enda konkret exempel på vad man vill göra istället. Det är dags att börja prata sakfrågor!
