Jag såg en fantastisk film igår: Pojken i randig pyjamas från 2008 (som baseras på en bok av John Boyne) Den utgick från en 8-årings pojkes ögon som bodde i Berlin under andra världskriget. Hans far, Ralf, var soldat i Hitlers armé och en dag blev han befordrad. Det innebar att pojken hans mamma och storasyster fick lämna sin hemstad för att flytta till Polen där pappans nya jobb var. Det ingen i familjen visste var att han hade blivit utnämnd till chef för ett koncentrationsläger.
Bruno, som pojken hette, sörjde att han inte längre kunde vara med sina kompisar men han fick snart en ny vän.
Under en av sina upptäcktsfärder i skogen kommer han fram till vad han tror är en bondgård med taggtrådsstängsel. Och där på andra sidan sitter en annan 8-åring klädd i randig pyjamas med ett nummer på. Hans namn är Shmuel och en vänskap inleds mellan de två.
Bruno som inte vet mycket om världen utanför sin familj förstår inte att han är fånge. När hans lärare undervisar om den judiska rasens ondska förstår han inte heller, skulle verkligen alla judar vara onda? Han hade ju nyss blivit vän med en.
Sakta går det upp för Bruno att han och Shmuel borde vara fiender, men deras vänskap fördjupas. Han är oskyldig och naiv men modig när det verkligen gäller. Men i hans inre stormar det när han vill tro sin far om gott och försöker hålla ifrån sig vad "bondgården" egentligen är för något. Han förstår inte heller vad det är för underlig och illaluktande rök som kommer ur skorstenarna ibland...
Hans mor får en chock när det plötsligt går upp för henne vad det var för sorts läger som hennes make styrde över.Syskonen hör bråk och upprörda gräl mellan deras föräldrar om nätterna. Men varje dag springer Bruno till det där stängslet för att hälsa på sin vän.
Det är en film som inte lämnar någon oberörd, en film om vilken ondska alldeles vanliga familjefäder blir kapabla till när de låter plikten mot fosterlandet gå före allt. En film om oskyldig naivitet, om rädsla och mod.
Men framförallt om vänskap som övervinner allt och som håller genom liv och död.
Det finns många förintelsefilmer och den här är visas ur ett ovanligt perspektiv. Man får följa en vanlig tysk familj och se allt med deras ögon, från utsidan blickar man in i lägret. En film som verkligen är värd att ses.
