I början av 90-talet började partierna, jag tror att S var först ut, att kvotera in kvinnor på sina nomineringslistor. "Varannan damernas" hette given. Redan då tänkte jag; vad blir nästa steg? Ska handikappade också kvoteras in, och sedan invandrare? De som var för kvoteringen försäkrade att det skulle stanna med varannan damernas, men det fanns det ingen logisk anledning till, och nu kan vi ju se att det uppenbarligen inte stämde. Identitetspolitiken har ätit sig in i vår demokrati.
En anledning till att demokratin fungerar så dåligt i Afrika beror just på det här. När människor röstar bryr man sig inte om vilka reformer olika partiföreträdare vill genomdriva. Istället röstar man på den som tillhör den egna stammen och tänker att denne ska bevaka den egna gruppens intressen i parlamentet.
Det är den typen av demokrati är vi långsamt på väg mot även om det för oss inte handlar om att skåningar röstar på skåningar. Men vi ser hur partierna kämpar för att få in representanter från olika samhällsgrupper som representerar kön, sexualitet, religion, hudfärg etc.
Det finns två saker man kan säga om den här utvecklingen.
Det första är att människan reduceras till att bli en del av ett kollektiv. Istället för att vara individer blir vi underkastade en grupp. Vi förväntas tycka ungefär som övriga gruppen och ha ungefär samma intressen och behov. För mycket avvikelse tolereras inte.
Det andra är att det avspeglar en låg tilltro till människans förmåga att känna empati. Uppenbarligen tror man inte att vi kan leva oss in i hur andra människor har det, särskilt om de tillhör en annan samhällsgrupp än den egna. Man tänker att man måste själv ha varit med och ha egen erfarenhet. Om till exempel romer blir diskriminerade tror man att romer måste vara med och driva en politik mot detta. Andra människor klarar inte att sätta sig in i deras situation för att vidta åtgärder mot detta.
För mig har det alltid varit självklart att riksdagens sammansättning i en demokrati ska motsvara folkets åsikter, inte deras yttre attribut som kön eller hudfärg. Det är mig fullkomligt likgiltigt om det är en kvinna eller man, muslim eller ateist som driver den politik jag finner bäst.
