Men nu står vi inför något nytt, enligt Pistono. Moore´s lag innebär att datorkapaciteten per kostnadsenhet fördubblas var 18 mån. Men det där måste väl plana ut, tänker du kanske. Men det gör det inte, tvärtom, tillväxttakten accelererar! Mellan 1910 och 1950 fördubblades hastigheten var tredje år. Mellan 1950 och 1966 fördubblades den vartannat år och idag är takten uppe i varje år.
Detta är en exponentiell tillväxt och är något som många inte förstår vidden av. Det klassiska exemplet på exponentiell tillväxt är schackbrädet där ett vetekorn läggs på ruta ett och fördubblas vid varje ruta. Hur många vetekorn måste man då lägga på ruta nr 64? Ja, det skulle bli en vetehög större än Mount Everest, 1000 gånger större än världens årliga veteproduktion.
Förr eller senare måste förstås takten i datorkapacitet plana ut när den når någon slags fysikalisk gräns på atomär nivå, men innan dess kommer alltså alla våra jobb ha tagits över av robotar. Kommer inte nya jobb uppfinnas då? Uppstår det inte hela tiden nya branscher? Den nya tekniken har visserligen skapat nya yrkesgrupper, men dessa sysselsätter långt färre än de yrken som ersätts.
Pistono listar de 34 vanligaste yrkena i USA som sysselsätter nästan halva arbetsstyrkan. Av dessa är det endast ett som tillkommit det senaste 50 åren: programmerare.
Det vanligaste yrket är chaufför, men transportbranschen kommer bli den första som helt blir automatiserat. Och så kommer det fortsätta: 3D-printers kommer revolutionera byggbranschen. Datorer kommer producera nyhetsartiklar, ställa diagnoser på patienter etc. Det handlar inte längre endast om repetitiva arbetsmoment som vi människor slipper utföra, robotar kommer göra insteg i alla yrken inom tjänstemannasektorn.
Det är väldigt talade att de nya företag som växer fram; Google, Facebook m.m, sysselsätter allt färre människor i förhållande till produktionsvärdet. Allt färre producerar alltmer! Och de som kommer efterfrågas i framtiden är de mest utbildade, de lågutbildade kommer inte ha någon chans. Vi står inför ett paradigmskifte, där allt mer avancerade yrken kommer att kunna ersättas med datorer.
Så vad ska vi göra åt det här? Än så länge ligger det kanske 10-20 år framåt i tiden innan vi på allvar kommer märka av det, men skiftet kommer oundvikligen och då kommer arbetslösheten stiga okontrollerat om inget görs. Det Pistono driver i boken är naturligtvis inte att vi ska förbjuda utvecklingen utan att vi ska omvärdera vår syn på arbete.
Förr så arbetade man för att få bröd på bordet, idag ger arbete inte bara en inkomst utan även mening och identitet. När man ska bekanta sig med en ny person dröjer det inte länge innan frågan kommer: vad jobbar du med?Arbetslösheten är idag som en stor katastrof, det har till och med en större negativ påverkan på vår hälsa än skilsmässa. Att det innebär ett stort ekonomiskt avbräck spelar naturligtvis roll, men det viktigaste är attityden kring arbete, och det är den som måste ändras enligt Pistono. Om vi tidigare arbetade för att leva, lever vi nu för att arbeta.
Men hur ska de rent praktiskt gå till då när allt fler kommer se sina arbeten ersättas av datorer utan att det växer fram andra yrken som man kan söka sig till. Vad ska vi leva av?
Här är jag förvånad att Pistono har förvånansvärt lite att komma med. Jag hade väntat mig att han tagit med ett kapitel om basinkomst eller medborgarlön. Men han nöjer sig med att prata om att vi kan välja att gå ner i arbetstid redan nu, downshifting, när allt kommer omkring är det inte mycket vi behöver att leva på.
Men bokens värde är kanske att den ställer frågorna, inte att den kommer med tydliga svar. Och det är en god idé att förbereda sig redan nu innan paradigmskiftet kommer. Då är det upp till oss om vi ser det som ett problem att bli ersatt av en datorstyrd robot, eller om vi ser det som en fantastiskt chans att faktiskt ägna våra liv åt det vi vill.
