Av en händelse blev jag sittande framför Agenda igår som ägnade hela programmet åt den aktuella krisen i Krim. Det var framförallt två gäster i programmet som framstod som varandras motsatser i skärpa, integritet och moral: Jan Eliasson och Masha Gessen.
Eliasson var som en babblande fåne i TV-rutan. Han pladdrade på att det måste etableras kommunikationer mellan Kiev och Moskva. "...militära hot hör inte hemma i dagens värld... viktigt med politisk dialog... fint att de accepterat internationella observatörer..."
Anna Hedenmo försökte gång på gång väcka honom ur hans drömvärld, men förgäves, han fortsatte att rabbla sitt snömos. Efter många år i FN-byråkratin så pratar vi ju om en mästare!
Varför ska det vara så svårt att förstå: för att en kris ska lösas på diplomatisk nivå måste bägge vilja detta, medan det räcker med att den ene tycker att militära medel är en alldeles utmärkt lösning så blir det så, oavsett vad den andre tycker om saken. Sen kan man babbla hur mycket som helst om vikten av dialog.
FN har under många års tid varit en dinosaurie, totalt oförmögen att göra skillnad i internationella konflikter. Något annat är förstås inte heller att vänta med en organisation där en majoritet av medlemmarna är diktaturer och där två av de fem ständiga medlemmarna i säkerhetsrådet är antingen en diktatur eller en halvdiktatur. Vad FN är, en förbrytarklubb, framstår som allra tydligast när man betraktar Rådet för mänskliga rättigheter, (som för övrigt Eliasson brukar skryta med att det kom till under hans tid som ordförande för generalförsamlingen), där några av världens värsta förbrytarstater sitter med och ska övervaka att de mänskliga rättigheterna följs!
När ska vi i Sverige inse detta och sluta låtsas att FN är något annat än det är? När ska vi sluta ha en särskild FN-dag där vi sjunger om fred på jorden? Kanske vi inte behöver lägga ner FN, men den demokratiska delen av världen bör åtminstone skära ner på resurserna till denna koloss på lerfötter och satsa på ett demokratiernas förbund istället.
Men tillbaka till Agenda och Eliassons motsats: Masha Gessen, ryskamerikansk författare och journalist som skrivit en biografi om Putin som blivit översatt till 20 olika språk. Intelligent, skärpt, klarsynt och inget nonsens!
På frågan vad väst kan göra åt konflikten i Krim gav hon tre alternativ som alla tyvärr innebär en eskalering av konflikten:
1. Göra ingenting. Detta kommer uppmuntra Putin att ta för sig ännu mer vilket innebär en upptrappning. 2. Införa effektiva sanktioner. Detta kommer leda till svåra ekonomiska umbäranden för det ryska folket vilket kommer leda till att Putin måste stärka sig militärt ännu mer. 3. Militära insatser mot Ryssland, vilket av lätt insedda skäl också leder till en upptrappning.
Hur vi än gör står vi alltså inför en upptrappning, och det väst måste göra, enligt Gessen, är att avgöra vad som är mest moraliskt: vi måste sluta förhandla med Putin, vi måste sluta låtsas att Ryssland är något annat än den pariastat som han har gjort landet till.
Två gäster i Agenda, den ene fick mig att famla efter skämskudden, men den andra, som trots sitt bistra besked ändå gav mig hopp. Under många år framöver kommer vi ha ett besvärligt och revanschistiskt Ryssland att hantera, men då behöver vi tydliga budskap om detta och inte snömos.
