torsdag 1 maj 2014

Fascister, nazister och kommunister

I Jönköping demonstrerar Svenskarnas parti och kyrkor och mer eller mindre extrema motdemonstranter gör gemensam sak och protesterar. Inget fel i det. Svenskarnas parti har grundlagstadgad rätt att demonstrera men vi andra har naturligtvis samma rätt att protestera.
Exemplet i Jönköping visar hur vi har en hög beredskap mot fascismen och nazismen i Sverige. Däremot finns det ytterligare en totalitär ideologi där vi har en betydligt mer överslätande attityd: kommunismen. Det visas ju inte minst i Jönköping när till exempel AFA demonstrerar mot Svenskarnas parti, men det är inte på grund av AFA:s närvaro som kyrkklockorna ringer för fara, trots att det varit lika berättigat.

Kjell Albin Abrahamson beskriver i sin senaste bok, Låt mig få städa klart! hur det fortfarande finns de som kallar sig kommunister i vår riksdag. Abrahamsons bok är den uppgörelse med Vänsterpartiets kommunistiska förflutna som partiet självt aldrig har förmått göra.

Det som han hade kunnat utveckla mer i sin bok är likheterna mellan de tre ideologierna fascism, nazism och kommunism. Det framställs ju som om kommunismen vore längst till vänster och fascism/nazism längst till höger i den politiska skalan. I kombination med att marknadsekonomi framställs som "höger" så har man lyckats få det till kapitalismen skulle befinna sig på det sluttande planet mot fascism och nazism.

Det finns visst skillnader mellan fascism, nazism och kommunism men likheterna är större. Alla tre  är totalitära ideologier, det vill säga; det finns inget område i samhället dit ideologin inte når. Den angår allt och allt ses i ideologins raster. Målet är total kontroll av samhället och dess medborgare. (Jämför uttrycket "allt är politik" som välmenande socialdemokrater kan säga, men som de kanske skulle fundera ett varv till kring vad det egentligen innebär.)



I den totalitära ideologin är individen underordnad kollektivet. Människan finns till för statens skull och inte tvärtom. I linje med detta så förenas alla tre i sitt motstånd mot fri marknadsekonomi. Varken Hitler eller Mussolini var för privat äganderätt eller en fri marknad vilket inte är så konstigt. Hur skulle de kunna kontrollera människorna om de har fri etableringsrätt, fri kontraktsrätt och det råder fri handel och prissättning?
Utan en fri ekonomi (det vill säga kapitalism) kan inte människor på eget initiativ starta ett medieföretag, organisera en fackförening eller bygga en kyrka eftersom allt sådant till syvende och sist också kräver pengar och resurser. Om inte människor har makt över sin ekonomi är det inte så mycket det kan göra överhuvudtaget och därför kräver alla totalitära ideologier förstatligande av ekonomin.

Det finns naturligtvis skillnader. Inom fascismen skulle individen underordnas nationen (i Mussolinis Italien närmast romarriket), inom nazismen var det rasen, det gemensamma blodet som överskuggade allt. Och inom kommunismen hade detta ersatts med klassen, närmare bestämt arbetarklassen. Där är det klasshatet som ger näring åt ideologin.

Trots att kommunismen har långt mer blod på sina händer än nazismen, Hitler kom trots allt först på tredje plats efter Stalin och Mao som historiens värsta massmördare, så har fantasin att ursäkta och bortförklara kommunismens illdåd varit skrämmande stor. Vi kan ju bara fundera över det faktum att det faktiskt finns två partier i riksdagen med rötter i totalitära ideologier, men i debatten tycks det bara finnas ett. Vänsterpartiet borde givetvis bevakas och behandlas på samma sätt som Sverigedemokraterna.
Detta har delvis möjliggjorts genom att man har placerat dem på var sin sida på den politiska höger-vänsterskalan så att det ser ut som de som är "mest emot" Sverigedemokrater är Vänsterpartiet. Men vi bör se på fascism, nazism och kommunism som de tre systerideologier som de är och det är hög tid att öva upp vårt motstånd även mot kommunismen.