Vi har sedan decennier matats med budskapet att fossila bränslen, olja, kol och gas är av ondo och snarast måste avvecklas. De släpper ut farliga och giftiga gaser och framförallt koldioxid som äventyrar vårt klimat. Allra bäst hade det varit om vi aldrig upptäckt dem.
Men stämmer detta med verkligheten? Alex Epstein har undersökt saken i boken The Moral Case for Fossil Fuels. 87 % av vår energi produceras av fossila bränslen, drygt 6 % är vattenkraft, 5 % kärnkraft och mindre än 2 % är vind- och solenergi samt biobränslen.
Endast omkring 8 % är alltså vad man brukar kalla för förnyelsebar energi. Men fram till den industriella revolutionen var det 100 %. Och det var därför mänskligheten var så fattig. 80 % levde i yttersta armod, många dog en för tidig död av svält, sjukdomar eller i olyckor. Människan slet hårt för brödfödan och endast ett ytterst fåtal levde ett någorlunda bekvämt liv.
Idag är siffrorna helt omvända. Mindre än 17 % av mänskligheten lever i extrem fattigdom, och de blir allt färre. De flesta av oss lever bekväma liv värdigt grevar och baroner från 1600-talet. Allt tack vare fossila bränslen. Kol, olja och naturgas har gjort ofantligt mycket gott för mänskligheten. Ingenting av den välfärd som vi idag tar för given hade varit möjlig utan detta. Särskilt oljan, som är lättast att transportera och hantera, har haft en stor betydelse.
Men även om det har varit bra för oss hittills är det kanske inte så nyttigt i framtiden? Jag skulle vilja säga att det snarare är tvärtom, åtminstone med avseende på luftföroreningar. Jag minns bilderna från den polska industristäderna på 80-talet när röken från kolkraftverken förmörkade solen. Även utsläpp från bilar var allt annat än nyttiga. Idag har vi löst de problemen.
Jag var med på ett studiebesök på oljekondenskraftverket i Karlshamn. Där renas rökgaserna till 99.99 % från farliga ämnen. Och av det som blir kvar tillverkar man gips av som går till byggindustrin. På samma sätt är det med den moderna avgasreningen från bilarna: kolmonoxid, kväveoxider och kolväten har reducerats till ett minimum.
Men hur är det med koldioxiden då? Är det inte en växthusgas? Jo, förvisso, men det som sällan sägs är att som växthusgas kan den inte tillföra så mycket vid en ökad halt. De nya koldioxid-molekyler som vi idag tillför atmosfären har en betydligt svagare effekt än de som redan är där. Effekten avtar logaritmiskt enligt bilden till höger, kurvan stiger brant i början med avtar snabbt. Idag har vi en nivå på 400 ppm men även om nivån skulle stiga till 560 ppm (2x Preindustrial) skulle växthuseffekten bara öka marginellt.
Man har visserligen spekulerat i att den marginella ökning av temperaturen som koldioxiden orsakar ska trigga igång andra effekter som höjer temperaturen mer. Framförallt tänker man på vattenånga. Men det finns inga tecken på att så sker, atmosfären har inte blivit fuktigare.
För 15-20 år sedan var det populärt att tala om klimatmodeller. Man matade in en massa värden i den dator och fick ut scenarior över hur temperaturen kommer att stiga med en given ökning av koldioxiden. Dessa klimatmodeller har ställt till med stor skada. De skrämde upp politiker till att dra igång oerhört kostnadskrävande projekt på så kallad förnyelsebar energi, pengar som hade kunna göra bättre nytta på annat håll. Och trots att samtliga av dessa modeller har bevisats vara felaktiga nu när vi har facit, så fortsätter man att utgå från dessa i sina politiska beslut.
Ytterligare en bild från Epsteins bok visar skillnaden mellan modellerna och verkligheten.
Den tjocka svarta linjen är genom- snittet av vad klimatmodellerna förutsade, medan de prickade linjerna längst ner visar utfallet.
Någon temperaturökning har alltså inte skett. Inte på 18 år. Det är också därför man slutat tala om global warming och istället talar om climate change. Man pratar hellre om isar som smälter och stormar och orkaner. Fast då måste man ställa frågan hur C02 per se skulle kunna orsaka mer stormar utan att först värma upp atmosfären. Hur skulle det gå till?
Förresten har inte stormarna ökat, snarare har det avtagit de senaste decenniet.
När det gäller isarna får vi då och då rapporter om hur de minskat omkring Arktis, men aldrig att de ökat på den motsatta sidan. Havsisen runt Antarktis har nått den största utbredningen sen mätningarna började.
Fossila bränslen har alltså fått ett oförtjänt dåligt rykte. Olja, kol och gas är inget annat än koncentrerad och lagrad solenergi som finns i ofantliga mängder på vår planet (glöm det där med peak-oil). Oavsett om vi vill det eller ej kommer de spela en betydande roll för vår energiförsörjning i åtminstone 100 år till. Och det är ingenting vi behöver ha dåligt samvete över.
Fossila bränslen är Guds goda gåvor till en svältande mänsklighet, dels för att ett modernt jordburk kräver mycket diesel och konstgödning (där fossila bränslen används som tillverkningsbas), men också för att jordbruksprodukter behöver transporteras. Ju billigare transporter desto avlägsnare trakter kan utnyttjas för odling.
Billiga transporter är det bästa vapnet mot svält. Svält beror nämligen sällan på brist på mat utan att maten inte kan transporteras till områden som behöver den. Hungersnöd är också något som minskat i modern tid i takt med ökad oljeanvändning.
Det fantastiska med koldioxid är att det fungerar som ett naturligt gödsel för växterna. (Varje växthusodlare ökar halten CO2 i sina växthus eftersom det växer bättre.) Det är en effekt vi ser redan idag när halten har ökat från 280 ppm i förindustriell tid till dagens 400 ppm. Låt oss säga att vi lyckas höja halten till 700 ppm. I så fall kommer kornskörden öka med 41,5 %, risskörden med 34,3 % och veteskörden med 33%! Är det inte fantastiskt! Fossila bränslen bidrar inte till global warming (utom i måttlig grad) däremot till global greening!
Tänk om det är så att Gud väntade i alla dessa miljoner år innan människan fick göra entré på vår planet, helt enkelt för att det först måste ha ansamlats tillräckligt med fossil energi för att kunna föda en mänsklighet på 7-8 miljarder människor. Utan miljarder år av samlad och koncentrerad solenergi hade detta inte varit möjligt. Fast vi människor är (som vanligt) otacksamma. Vi ser inte Guds goda gåvor när de ligger framför näsan på oss utan vill göra oss av med det, som om det vore något ont.