tisdag 5 maj 2020

Israel - Palestina, finns det en lösning?

Bengt G Nilsson, journalist och författare, var tidig med att skriva om konflikten mellan Israel och Palestina. Som de flesta journalister var han också starkt kritisk till Israel. Efter ett långt uppehåll från Mellanöstern då han istället reste i Afrika och skrev om länder och konflikter där, (läs min recension om hans bok I tyst samförstånd) har han nu återvänt till Israel.

Nu ser han konflikten med andra ögon, bland annat utifrån sin erfarenhet från Afrika. Långsamt har han tvingats överge många av sina tidigare uppfattningar och efter moget övervägande ändra sig. Den här processen beskriver han i sin bok Israel och hennes fiender.

Bengt G Nilsson tvekar inte om att beskriva övergrepp som Israel begått, särskilt under invasionen av Libanon 1982, samt det ständiga förtrycket av civila palestinier i de ockuperade områdena. Men han tvekar inte heller om var den största skulden till konflikten ligger: hos det palestinska ledarskapet. Yassir Arafat och de efterföljande ledarna har i alla förhandlingar med Israel aldrig haft en genuin vilja till en fredlig uppgörelse. De har konsekvent sagt nej till alla bud, de har vägrat att kompromissa och aldrig vikit en tum från sina krav. De har alltid krävt allt eller inget - och då har det blivit inget.

Kompromisslösheten handlar om de palestinska flyktingarna. Alltså de palestinier som flydde från sina hem i nuvarande Israel 1948 när det arab-israeliska kriget bröt ut i samband med att staten Israel grundades. Få av dem är kvar i livet efter 72 år och de som är det var bara barn när de lämnade. Sakligt sett är det alltså fel att kalla dem flyktingar eftersom de allra flesta aldrig flytt något krig. De har levt hela sina liv i lägren.
Men palestinierna kräver ändå att de ska "återvända". Att tro att det kommer ske är fria fantasier eftersom det skulle innebära demografiskt nationellt självmord av Israel, och varför skulle de göra det? De palestinska ledarna vet naturligtvis att det inte heller kommer ske, men det bekymrar dem inte. De lever gott i sina lyxvillor finansierade med utländska biståndsmedel, där Sverige är en av de enskilt största givarna.

Kvar finns det lidande palestinska folket som berövats sin framtidstro - men alltså inte av Israel. Lösningen för palestinierna i lägren är förstås att de får medborgerliga rättigheter i Jordanien, Libanon och Syrien där de bott hela tiden, men detta har konsekvent förhindrats av Arabförbundet, palestinska ledarskapet och UNRWA. Palestinierna är en bricka i ett spel där målet är ett utplånande av staten Israel.

Kanske lite överraskande är Bengt G Nilsson mot en tvåstatslösning. Skälet till det är att han inte kan se att palestinierna själva skulle kunna bygga en fungerande demokratisk stat med medborgerliga fri- och rättigheter på 100 år. Förutom den korrumperande eliten är palestinierna fast i en klanstruktur som skulle förhindra varje fungerande statsbildning.
Det tog Europa flera hundra år att göra sig fri från en liknande struktur och processen har inte ens påbörjats i arabvärlden. De stater som fungerar hjälpligt är i första hand monarkier där monarken är den som samlar klanledarna. Men i Palestina finns ingen sådan samlande kraft - så fort de ges självstyre bryter inbördeskrig ut.

En av de mest upprörande sakerna han skriver om är Martyrfonden. Det är en fond som sitter på motsvarande 3 miljarder svenska kronor och betalas ut till terrorister eller deras anhöriga. Till exempel får en kvinna vid namn Ahlam Tamimi motsvarande 73000 svenska kronor i månaden för att hon var med om att mörda 16 judar varav 7 barn år 2001 i västra Jerusalem. Eftersom den Palestinska myndigheten själva inte har mycket inkomster hade denna fond inte kunnat byggas upp utan internationellt bistånd.

Bengt G Nilsson är insatt och  kunnig och skriver  sakligt om konflikten. Boken är mycket läsvärd för alla som vill fördjupa sig i Israel-Palestina-frågan bortom alla schabloner och ideologiska övertoner. Och författaren är  inte helt pessimistisk om en lösning - men det handlar då inte om en tvåstatslösning och den ligger inte i den närmaste framtiden.

torsdag 2 januari 2020

Din odödliga själ


Michael Augros är en katolsk filosof och författare som undervisar på Thomas Aquinas College i Santa Paula, Kalifornien. Jag har skrivit två tidigare inlägg om hans senaste bok: The Immortal in You. Där har jag beskrivit hur han menar att intellektet eller tänkande inte är något som pågår i hjärnan, även om den använder hjärnan när den tänker. 
För att förstå det måste man skilja på tänkande och föreställningsförmåga, då jag alltså föreställer mig bilder och ord. Det är något som pågår i hjärnan och som mitt intellekt använder sig av när det tänker. 


Bildresultat för the immortal in youMitt intellekt är alltså inte en del av hjärnan och inte heller en del av kroppen och kallas vanligen för själ. Men om själen inte är en del av kroppen, kan den då överleva kroppen?

Din kropp är till din själ ungefär som ett ben är till din kropp. Du kan leva utan ett ben, alltså kan även din själ leva utan en kropp. Eller en annan liknelse som Augros använder: du kan inte se i mörker men du har fortfarande syn, det vill säga ett fungerande öga.
Men själen är inte som ett spöke som har tagit en kropp i besittning och som i princip skulle kunna fara in i en annan kropp. Du består av kropp och själ och din själ är det som ger existens och form åt kroppen.

Din kropp kan alltså inte leva utan din själ men din själ kan leva vidare utan kroppen. Själen är nämligen inte sammansatt av  delar eller av materia över huvudtaget. Den kan därför inte sönderfalla eller förstöras. Din själ är odödlig.

Hela boken är kanske en lång omväg för att beskriva det som vi som kristen redan visste, men Augros väljer att hoppa över bibel och teologi och resonera sig fram till samma sak genom ren filosofi. Och det som är intressant är ju att vi också får förklaringen varför den kroppsliga uppståndelsen är så viktig i kristen teologi. Kropp och själ kompletterar varandra och bägge behövs. Även om vi kan tänka utan en hjärna behöver vi de bilder och föreställningar som hjärnan förser oss med när vi tänker.

Som kristna behöver vi inte tänka att vi tror på något mot bättre vetande. Även om vi inte kan undersöka själen i ett laboratorium kan vi ändå komma fram till att vi har en sådan. Det finns vetenskapsmän, särskilt de som har en ateistisk agenda, som menar att det är bara det som vetenskapligt kan förklaras som vi kan veta något om. En del går så långt att det är bara det som existerar. Det är viktigt att förstå att det inte är vetenskap. Det är en idé om vetenskap som man kan kalla vetenskapsfundamentalism (scientism).

Naturligtvis kan vetenskapen bidra med mycket av vår förståelse av den mänskliga naturen men som människa är du mer än vetenskapen kan förklara.