Vi ska snart välja en ny biskop för Lunds stift, och i samband med biskopsval så brukar det ju dyka upp sökprofiler och listor på lämpliga egenskaper som en sådan bör ha. Det kan då vara en god idé att återvända till det första biskopsvalet när Jesus valde ledaren för den allra första församlingen. I det sista kapitlet i Johannes evangelium vänder sig Jesus mot Petrus och ställer tre frågor.
Det är inte många när man tänker på våra långa och omfattande biskopshearingar. Och de frågor Jesus ställde var inte heller de som vanligen brukar förekomma, som vilka visioner Petrus hade, vilken dopstrategi han tänkte använda eller hur medial han var. Egentligen var det bara en fråga som han ställde, men den var så viktig att han upprepade den två gånger: ”Älskar du mig? Älskar du mig mer än de andra?”
Det var det enda han frågade efter och borde det inte också vara huvudprioritering för oss? Vi får inte glömma att den som ytterst utser biskopen är kyrkans Herre, Jesus själv. Det är han som är uppdragsgivaren därför är det alltid han som ska vara i centrum för biskopen, både när det gäller teologiska tänkande, och liv och handling. Kärleken till Jesus är den viktigaste egenskapen för en god biskop.
Det förekommer, och det kanske blir allt vanligare, att kandidater lanserar sig själva. Men då har man inte förstått vad det handlar om, att vara biskop är ingen tjänst utan ett uppdrag. Jag menar inte att kandidater behöver vara ovilliga, men att aktivt söka positionen ingjuter inte trovärdighet. Petrus såg sig verkligen inte som en god kandidat för kyrkans ledare, men just därför var han lämpligast. Han kunde så mycket bättre vara Guds redskap eftersom han inte såg några fördelar hos sig själv.
Av stor vikt är också att biskopen förmår vara tydlig med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Vi har sett hur ledarskribenter och krönikörer höjer på ögonbrynen när företrädare för kyrkan svävar på målet om frågor som inte borde behöva vara så svårt att svara på. Att frimodigt och tydligt stå för det kyrkan tror väcker däremot betydligt större respekt. Biskopen är den som ytterst ska stå för den bekännelse som även förenar oss med andra kyrkor.
Biskopen ska vidare vara pastor pastorum, herdarnas herde. Det är inte biskopen som i första hand ska synas i media, det är något som kyrkan ska göra lokalt. Det är vi präster ute i stiftets församlingar som ska föra ut evangeliet och se till att vi håller goda kontakter med media. Men biskopen ska vara riktad ”inåt” i första hand, som själavårdare och ledare för prästerna.
Men viktigast är att söka den kandidat som Jesus själv vill ha, det kan bara göras genom bön. Det är inte säkert att det blir den som vi först tänker oss, Gud ser till hjärtat, vi ser till det yttre.
