fredag 27 mars 2015

Om att flyga billigt

Omkring 1950 kostade det 600.- att flyga till Rom. Idag 65 år senare kostar det fortfarande ungefär 600.- att flyga till Rom. Flyget har gått från att vara ett transportmedel för en liten överklass till att bli tillgängligt för envar. Numera måste man inte vara förmögen för att kunna åka på en weekend till Paris, Rom eller andra städer i Europa. Vem som helst som sparar lite kan med egna ögon, se de fantastiska målningarna i Sixtinska kapellet, Paris från Eiffelltornet, eller uppleva da Vincis Nattvarden i Milano. Det är inte längre vara förbehållet en rik elit att få göra detta.

Även långdistansflyget har sjunkit i pris. När vår familj snart ska flyga till Tokyo har vi fått tag på biljetter på 5500.- per person. Tur och retur. Det tycker jag är helt ok, faktiskt (och vi flyger ändå med SAS). Och då har långdistanserna ännu inte på allvar börjat utmanas av lågprisflyget, den dagen det sker kan vi nog dra av ytterligare en eller ett par tusenlappar.

Det här har retat upp många. Ryanair har i olika omgångar blivit utsatt för rena hatkampanjer. Granskningsprogram i TV har vänt ut och in på sig själva för att försöka hitta något att slå ned på. Nu senast är det Norweigen som stått i skottgluggen. Att en duktig norsk entreprenör utmanar det anrika SAS och tvingar även dem att sänka priserna, det får etablissemanget att se rött. Det hela påminner lite om när taximonopolet avreglerades och Mercedes och Volvo utmanades av Nissan Micra, det var inte heller populärt.

Nu senast är det vänsterpartisten Ali Esbati som far ut mot lågprisflyget. Det ska inte få finnas, enligt honom, priserna måste upp! Vad det i grund och botten handlar om är ett folkförakt. Man retar sig på att kreti och pleti har möjlighet att göra det som bara Esbati och andra i överklassen hade råd med tidigare.

Det som är så osmakligt med Esbati är att han utnyttjar en tragisk olycka som av allt att döma berodde på en självmordsbenägen pilot. Denna händelse blir ett slagträ i debatten för honom. Han tycker synd om piloter och kabinpersonal trots att de tjänar multum mer än motsvarande yrken på landbacken.

Att lågprisflyget att lett till större osäkerhet är nonsens. Olycksrisken har istället fortsatt att minska även efter lågprisflygets inträde. Och eftersom den lilla risk som fortfarande finns kan vara kopplad till piloternas psykiska hälsa skulle det bästa sättet att ytterligare höja säkerheten vara att avskaffa piloterna helt. För egen del skulle jag gärna flyga med drönare. Hur som helst är flyget fortfarande i särklass vårt säkraste transportmedel, med eller utan piloter.

Jag stöter ibland på människor (ofta äldre) som närmast ber om ursäkt för att drömresan som de sparat till i tio år inte går att genomföra utan flyg. Det är beklämmande att det politisk korrekt etablissemanget ger vanliga människor dåligt samvete för att göra något de drömt om. Ali Esbati och andra kommer naturligtvis inte sluta flyga om kostnaderna går upp, de vill väl bara slippa trängas.

Själv flyger jag ofta, framförallt för att det är billigt. Och jag har inte det minsta dåligt samvete. (Om man tänker att flyget orsakar klimatförändringar så rekommenderar jag mitt förra inlägg.) Och är det så att piloter och kabinpersonal tycker att deras löner och arbetsvillkor är så usla kan de ju alltid ta motsvarande yrken på land. Det finns säkert lediga jobb som busschaufför eller caféservitris.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar