lördag 4 oktober 2014

Vårt perfekta universum

I det senaste numret av Forskning och framsteg samtalar Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, och Bengt Gustafsson, professor i teoretisk astrofysik om varför universum är så perfekt. Och det är fascinerande att ju mer vår kunskap har ökat om hur universum är konstruerat desto svårare har det blivit att förklara detta med slump och tillfälligheter. Vårt universum är helt enkelt så fantastiskt att tanken på att Någon har tänkt ut detta ligger nära till hands.

Det finns en mängd naturkonstanter som, om de bara avvek en smula från sina nuvarande värden så skulle liv vara omöjligt. FoF tar exemplet med tyngdkraften. Den är tio biljoner biljoners biljoner (10^36) gånger svagare än den elektronmagnetiska kraften som håller ihop partiklar som bildar atomer och molekyler. Om tyngdkraften varit några storleksordningar starkare skulle stjärnor pressas samman och dö så snabbt att liv inte skulle hinna utvecklas. Denna finjustering av konstanter och naturkrafter är så exakt att det verkar som om de är sådana bara för att liv, och i förlängning även vi människor, ska kunna finnas, det som man brukar kalla den antropiska principen. Och då är vi väldigt nära att Någon också velat att vi skulle vara här.

En alternativ förklaring som Ulf Danielsson förespråkar att det finns en oändlig mängd universa. I så fall är det inte lika konstigt att det finns åtminstone ett universum där naturkonstanterna råkar vara sådana att liv kan finnas. Och vi behöver ju inte bli förvånade att just vi råkar födas i ett sådant. Så kan det naturligtvis vara, men en svaghet med den hypotesen är att vi förmodligen aldrig kommer få veta det. Det ligger i den vetenskapliga naturen att vi inte kan komma åt något utanför vårt universum, vi kan inte skicka eller ta emot information om andra världar. Det gör att den förklaringen är en lika metafysisk förklaring som att det finns en Gud som har skapat.

Vid ett tillfälle under samtalet anar man att pulsen går upp en aning, när man oundvikligen kommer in på om detta skulle kunna användas av kristna. Bengt Gustafsson: "Och jag har också ägnat en hel del tid åt att förklara att den antropiska principen inte är något för en troende människa att hålla i handen. Det är jag beredd att slåss för, jag känner mig inte alls hemma i det kreationistiska lägret."
Det är intressant att det finns ett sådant stark behov att markera mot den punkt man oundvikligen dras mot. Bengt Gustafsson är ändå, åtminstone som jag uppfattar det, kristen. Och vem har sagt att man måste hamna i det "kreationistiska lägret" för att man inser att det finns starka skäl för en Skapare.

Universums utveckling är något annat än evolution, och man måste hur som helst acceptera ett universum som är många miljarder år gammalt för att kunna ta till sig den antropiska principen, något som inte alla i det kreationistiska lägret är beredda att göra.

När Thomas av Aquino började läsa Aristoteles blev det en aha-upplevelse för honom. Här fanns ju en man som helt utan den bibliska uppenbarelsen kommit fram till att det finns en Gud! Det hade han gjort genom att använda sig av sitt förnuft och intellekt. Naturligtvis var "filosofernas Gud" inte densamma som "Bibelns Gud", men det hindrar inte att man på rent filosofiska och vetenskapliga grunder kan komma fram till att Gud finns. Däremot måste vi gå vidare till bibeln och till Jesus Kristus för att få reda på hur denne Gud är. Men med hjälp av den moderna vetenskapen kommer man en bit på väg även om man når inte helt fram.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar