Det är en fråga som Fredrik Segerfeldt tar sig an i boken Den svarte mannens börda - nya perspektiv på kolonialism, rasism och slaveri. Han beskriver hur imperialism, kolonialism, rasism och slaveri är allmänmänskliga företeelser som väst långt ifrån har monopol på. Utan att förneka den historiska skuld som Europa har kompletterar han bilden för oss. När det gäller slaveri var det till exempel fler européer som kidnappades och såldes som slavar i nordafrika, än afrikaner som hamnade som slavar i USA, något som jag också har skrivit om i en tidigare blogg.Det som Segerfeldt ger oss är en kompletterande historia, som vi normalt inte läser om i skolan eller får via populärkulturen.
När det gäller det afrikanska slaveriet var det redan mycket omfattande innan européerna kom dit. De köpte slavar på befintliga slavmarknader och de som tjänade de största pengarna var oftast de afrikanska slavhandlarna. Man kopplar ofta ihop slaveriet med koloniseringen men när den startade i början av 1800-talet var slavhandelns förbjudet sedan länge. Faktum är att ett (av flera) motiv till just koloniseringen av Afrika var att förbjuda slaveriet även inom kontinenten.
Och koloniseringen var inget som Europa tjänade ekonomiskt på, faktiskt tvärtom.
Det unika med den europeiska koloniseringen var istället avslutet. Det förekom en livlig debatt i moderländerna över det moraliska i företeelsen och när kolonierna till slut befriades efter andra världskriget skedde det till största delen fredligt. Europa släppte sina kolonier, inte för att det tvingades till det utan för att man kom fram till att man inte hade rätt till att behålla dem.
Jag tänker att boken är viktig just för att komplettera den gängse historiebeskrivningen. Vi är i Sverige och i Europa väl medvetna om de historiska oförrätter som har begåtts av våra förfäder, och det är naturligtvis bra. Men när detta framställs som unikt så till vida att resten av världen skulle ha varit offer och européer förövare så leder det fel. Resten av världens problem beror inte på att Europa en gång koloniserade den. Kritiker mot den europeiska dominansen av övriga världen gör på sätt sig skyldiga till just det de kritiserar: en eurocentrism där allt förklaras med Europa i världens centrum.
