1. En allsmäktig Gud kan utplåna det onda.
2. En god Gud vill utplåna det onda.
3. Det onda finns.
4. Alltså finna det ingen god och allsmäktig Gud.
Argumentet verkar väldigt övertygande i sin stegvisa logik. Har han då med denna formel bevisat att Gud inte kan finnas?
Det främsta motargumentet är att Gud, för att möjliggöra vissa goda saker som den fria viljan, måste tillåta ondska, eller åtminstone ondskans möjlighet. För Gud är det viktigare att det finns fria varelser än en värld fri från ondska.
Ett annat motargument är att vi inte har hela bilden, vi ser fragment av verkligheten och Gud kan i sin allvishet använda sig av det onda för något gott.
Den sistnämnda invändningen måste man vara försiktig med. Den kan inte användas för att förklara det ondas existens, enligt min mening. Tanken att det onda måste finnas för att möjliggöra viss godhet blir absurd. Som om det goda skulle behöva ondskan som kontrast, eller att Gud ville syndafallet för att kunna frälsa oss.
Däremot kan man tänka sig att det onda, när det nu ändå sker, av Gud kan användas för ett gott syfte men det är alltså ingen förklaring till att det onda finns där från första början.
Ändå är det inte dessa motargument som är den främsta invändningen utan Mackies logiska bevisföring i sig, eftersom argumentet utgår från vad det ska bevisa. Det är den kristna tron på en god Gud som har gjort det möjligt för Mackies att ställa upp sin formel, den kan inte tänkas utan kristendomen i bakgrunden.
Låt mig förklara:
Vad är det nämligen som gör att vi kan prata om ont/gott överhuvudtaget. När punkt tre säger att det onda finns, vad är då det onda? Det onda kan bara vara ont i förhållande till en norm som talar om vad som är gott och ont. Finns ingen Gud så skulle det varken finns godhet eller ondska. Visst, lidande och död skulle fortfarande finnas, men det skulle inte vara "ondska" utan bara självklara beståndsdelar i evolutionens kamp om överlevnad.
I argumentet kan Guds existens bara ifrågasättas om det finns ondska, ett begrepp som alltså förutsätter att Gud finns! Därför blir argumentet självmotsägande: det förutsätter det som ska motbevisas.
Observera att jag i och med detta inte har förklarat det ondas existens, bara att det inte går att använda den för att motbevisa Gud. Fortfarande finns brottningen där: hur kan en god Gud tillåta det onda?
Men låt oss se på en variant av Mackies argument, kan man utgå från det goda för att bevisa Guds existens? Till att börja med, vad händer om Gud är ond:
1. En allsmäktig Gud kan utplåna det goda.
2. En ond Gud vill utplåna det goda.
3. Det goda finns.
4. Alltså finns det ingen ond och allsmäktig Gud.
En "allsmäktig Gud" är enligt min mening en tautologi. Om Gud är Gud är han allsmäktig, annars är han inte Gud. Punkt 1 och 2 skulle därför kunna läggas samman.
1. En ond Gud vill (och kan) utplåna det goda.
2. Det goda finns.
3. Alltså finns det ingen ond Gud.
Det finns således ingen ond Gud, men kan man utifrån det godas existens dra slutsatsen att det finns en god Gud?
1. Det goda förutsätter en god Gud.
2. Det goda finns.
3. Alltså finns det en god Gud.
Punkt ett kanske vissa skulle ha invändningar mot, kan man inte tänka sig det godas existens utan en Gud (som är god)? Visst skulle vi fortsätta vara beredda att ställa upp och hjälpa varandra som medmänniskor? Förmodligen, men den formen av altruism skulle ändå bara var en produkt av evolutionen, framavlad för att främja artens överlevnad. Det skulle i princip inte vara annorlunda än när man dödar andra, även inom den egna arten, för allas skull. Godhet är, precis som ondska, ett metafysiskt begrepp som kräver en upphovskälla utanför oss människor. Det är också tveksamt hur långt altruismen skulle kunna sträcka sig om vi bara hade evolutionen som förklaring.
Det onda kan alltså inte användas för att motbevisa Gud, men förekomsten av det goda är ett starkt tecken på att det finns en god Gud.
"Ingen är god utom Gud". Jesus i Matt 10:18
