fredag 14 november 2014

Om samvetsfrihet

Ingen ska behöva tvingas agera mot sitt eget samvete. Att göra det är nedbrytande för ens inre människa. Jag har väldigt svårt att förstå varför det finns de som vill tvinga andra att kompromissa med sin egen övertygelse. Det gäller oavsett vad det handlar om men det måste gälla särskilt när det handlar om att utsläcka liv. Den ogenerösa inställningen som barnmorskan Ellinor Grimmark har mötts av är svår att förstå, rent praktiskt borde det inte vara något större problem att lösa.

Vi kan jämföra med den tid då vi hade allmän värnplikt för män. Ända sedan 1925 har möjligheten att välja vapenfri tjänst funnits. Och det är ju självklart: vi behöver ett militärt försvar men ingen ska för den skull tvingas döda mot sitt samvete. Jag tror att försvaret insåg ganska tidigt att soldater som bär vapen mot sin vilja är dåliga soldater, och det fanns hur som helst tillräckligt med folk som var beredda att genomgå en vapenutbildning.

På samma sätt finns det tillräckligt med folk inom sjukvården som är beredda att utföra aborter. De enstaka personer som vill vara barnmorskor men ändå avstå från just den sysslan kan inte vara så många att det skulle utgöra ett problem.

Så varför har vi accepterat samvetsfrihet inom försvaret men inte inom vården? Vill dessa som vill tvinga Ellinor Grimmark att utföra aborter också tvinga män att lära sig döda? (Under förutsättning att vi hade haft kvar den allmänna värnplikten, som för övrigt kanske kommer tillbaks.)
Att jag själv valde en tjänstgöring där det ingick att jag lärde mig döda, ledde inte på något vis att jag såg ner på vapenvägrarna. Tvärtom, jag hade en del diskussioner om saken men respekterade deras beslut och tog det för självklart att möjligheten att välja en vapenfri utbildning skulle finnas. Jag var trygg i min uppfattning och kände mig inte hotad av deras.

Så varför är samvetsfriheten inte självklar inom vården när det gäller abort? Kan det vara så att man trots allt känner på sig att det faktiskt är människoliv det handlar om, alla dessa ofödda barn? Om det då är någon som avstår att utföra aborter med hänvisning till sitt samvete blir denne en ständig påminnelse för de andra att det kan vara en oetisk hantering. Personen blir en tagg i deras samvete och då reagerar man med att ingen ska slippa undan! För om man är trygg i sin uppfattning att abort är en mänsklig rättighet och inte något större etiskt problem, så borde man inte heller ha några problem med dem som vill avstå.

Det kanske behöver tilläggas att det här inlägget inte handlar abortfrågan som sådan utan frågan om samvetsfrihet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar