måndag 11 maj 2015

Är islam en fredlig religion?

Ayaan Hirsi Ali
Ayaan Hirsi Ali är en Somaliafödd författare och f.d. nederländsk politiker.Som 18-åring flydde hon från sin familj i Kenya, (där de levde som politiska flyktingar) eftersom hon blev bortlovad av sin far till en släkting i Kanada. Hon "såldes på tio minuter" som hon själv beskriver det.
Hon fick asyl i Nederländerna och har sedan dess gjort sig känd som en stark kritiker av islam, bland annat när hon tillsammans med filmaren Theo van Gogh gjorde kortfilmen Underkastelse. Van Gogh mördades senare av en muslimsk fanatiker och på hans döda kropp satt en lapp faststucken med kniv där även Hirsi Ali hotades till livet.

Hirsi Ali har nyligen kommit ut med ytterligare en bok med den svenska titeln Reformera Islam, orginaltitel är Heretic: Why Islam Needs a Reformation Now. Hirsi Ali är stakt kritisk mot dem som till varje pris vill hävda att terrorism och extremism inte har med islam att göra.
Det är, enligt henne, inte längre trovärdigt att hävda att islam är en fredens religion som bara kapats av islamister. IS och Boko Haram citerar samma religiösa texter, koranen och haditerna, som alla andra muslimer, och när allt kommer omkring påstår de att det är de som har den sanna tolkningen av islam.

Hirsi Ali delar in muslimer i Mecka-muslimer och Medina-muslimer. Mecka-muslimerna är de som inspireras av Muhammeds fredliga tid i Mecka när han var en kringvandrande predikant som försökte övertyga människor. Medina-muslimerna betonar Muhammeds tid i Medina som krigsherre och erövrare. Det är den senare gruppen som förespråkar halshuggning av de som lämnar islam och stening av kvinnor som begår äktenskapsbrott.
Medina-muslimerna är i minoritet, med det är en väldigt högljudd minoritet. De har dessutom tillgång till väldigt mycket resurser. Även om de fredliga muslimerna totalt sett är i majoritet är det en tyst majoritet.

Dessutom ökar Medina-muslimernas inflytande i den muslimska världen. Bara de senaste åren har inneburit en stor backlash, särskilt för kvinnorna. På 70-tals-fotografier från städer som Bagdad, Kairo, Damaskus, Kabul, Mogadishu och Teheran kan man se kvinnor gå omkring i kjol som slutar ovanför knäna och med håret synligt och uppsatt. Idag bär nästan alla slöja. Även i lagstiftningen går det bakåt, när kvinnors status som en andraklassens medborgare cementeras.

Ändå är Hirsi Ali inte uppgiven, men som bokens titel säger: islam är i stort behov av reform. Hon pekar ut fem områden där religionen behöver reformeras: 1. Muhammeds halvt gudomliga och ofelbara status och den bokstavliga tolkningen av koranen. 2. Fokuseringen på livet efter döden istället för livet här och nu. 3. Sharia, den islamska rättsläran. 4. Tillämpningen av islamsk lag genom att påbjuda den rätta och förbjuda det orätta. 5. Befallningen att utkämpa jihad, det heliga kriget.

Enligt författaren pågår det redan nu försök till reformering av muslimska dissidenter som med fara för sitt liv kritiserar sin religion. Och i första hand är ju detta en muslimsk angelägenhet. Men Hirsi Ali är också starkt kritisk mot väst. De muslimska dissidenterna är chanslösa utan stöd från den fria världen. Vi måste stå upp för våra värderingar: jämlikhet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Vi måste ta ställning och inte hänge oss åt kulturrelativism där alla religiösa yttringar ses som likvärdiga.

Ayaan Hirsi Ali har utan tvekan ett viktigt ärende även i Sverige. Jag ser hur vi steg för steg backar undan för Medina-muslimernas agenda. Särskilda badtider för enbart kvinnor i våra kommunala simhallar börjar komma nu, inom vården tillmötesgår man muslimska vårdtagares krav att slippa kvinnliga läkare. I många invandrarförorter går självutnämnda sedlighetspoliser omkring och ser till att kvinnor har rätt klädsel etc.
Ska vi lyssna på Hirsi Ali, och det bör vi, måste vi sätta ner foten nu. Vi kan inte låta det växa fram parallellsamhällen i våra förorter. Vi kanske inbillar oss att våra demokratiska och frihetliga värderingar är så robusta och sitter så djupt i vårt samhälle att de inte kan rubbas, men risken är stor att vi bedrar oss.

Undfallenheten beror ofta på rädsla att bli kallad islamofob. Men ett sådant tillmäle är i det här sammanhanget mycket märkligt. Det enda vi säger är ju att muslimer har samma rätt som oss andra att klä sig som man vill, gifta sig med vem man vill och lämna sin religion om man så vill. Hur kan det vara islamofobiskt att stå upp för muslimers rättigheter?

Men jag är tveksam till Hirsi Alis optimism om möjligheten att reformera islam. Hon gör paralleller till den protestantiska reformationen, en parallell som jag ser som mycket långsökt. Korståg till trots har kristendomen aldrig varit den politiska maktideologi som islam är. Och när allt kommer omkring innebär ju reform att man återvänder till sin religions grundprinciper. Men, som hon själv skriver, islams grunddokument är själva problemet, det är där terroristerna hämtar sin inspiration.

Hennes optimism är dock inte helt ogrundad: internet skapar helt nya kommunikationsnätverk över hela den muslimska världen. Dessutom är islamisterna totalt oförmögna att bygga ett fungerande samhälle när de väl kommer till makten. Men framförallt ser Hirsi Ali tecken på att väst äntligen börjar ta sitt förnuft till fånga, det massiva ställningstagandet för yttrandefriheten efter attacken mot Charlie Hebdo är ett sådant tecken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar