Frågan om kausalitet, orsak och verkan kan tyckas vara enkel men inte inom filosofin. David Hume ifrågasatte att vi i strikt mening kan veta något om orsak och verkan, allt bygger på vana och erfarenhet av tidigare händelser. När dominobrickor faller på varandra kan vi inte bevisa att den ens fall orsakar den andres, det bygger bara på att vi är vana att se det så. För Hume är det vi kallar orsak och verkan en relation mellan två händelser.
Men Hume var radikalt skeptisk till att vi kan veta något om vår omvärld. Går vi till Aristoteles är han betydligt mer optimistisk till vår möjlighet att få kunskap om världen vi lever i. Orsak och verkan handlar om beroende mellan två händelser och de kan mycket väl inträffa exakt samtidigt. När en dominobricka träffar en annan är det ju en samtidigt händelse, men det är inget tvivel om vilken som orsakar den andres fall.
Thomas av Aquino utgår i sitt andra argument för Guds existens från denna kedja av orsak och verkan. Kausalitet är här ett metafysiskt begrepp i första hand, den behandlar varför saker händer inte hur.
Varje händelse är orsakad av en annan, saker och ting har effekter på varandra. Ibland är sambanden enkla, ibland komplicerade men det finns en ordning av orsak och verkan. Och precis som i sitt första argument om den Första Röraren kan en sådan
kedja inte fortsätta bakåt i all oändlighet. Det måste finnas en Första
Orsak som är orsak till allt annat, direkt eller indirekt.
Men denna första orsaken är inte bara en i serien av orsaker vars enda
utmärkelse är att den är först, utan att den står över hela kedjan. Det skulle i
princip gå att tänka sig en oändlig kedja som likväl behöver sin
förklaring för även om varje enskild länk kan förklaras av den föregående, förklaras inte kedjan som helhet av detta.
Likheterna mellan den första vägen och andra vägen är stora, men det
finns skillnader. När Thomas talar om orsaker handlar det inte i första hand om
orsaker till tingens existens utan till att de fortsätter att existera.
Vi är inte vana att tänka så och det var också detta som ledde till 1700-talets deism. Man tänkte sig att Gud hade skapat världen men sedan dragit sig undan och lämnat den åt sitt öde. Men är det möjligt?
Thomas menar att om
något behöver en orsak till sin existens behöver detta också en orsak till att
den fortsätter att finnas till. Precis som man kan säga om ett ting: "att om
inget hade orsakat det hade det inte funnits" kan man också säga: "om inget
upprätthåller det kollapsar det till icke-existens".
Om Gud i den första vägen, den första Röraren, är igångsättaren av världen är han i den andra vägen, upprätthållaren av världen. Allt omkring oss, energi och materia, skulle omedelbart förintas om det inte fanns en verkande Orsak som höll uppe allt.
