fredag 15 januari 2016

Kulturrelativismens våldsamma sammanbrott

Som student läste jag Patriarkatets våldsamma sammanbrott & Varför våldtäkt finns av Maria Pia Boethius, en av mina första intryck av radikalfeminismen. Det mesta höll jag inte med om, särskilt inte när jag förstod att hon trodde på en manlig konspiration för att trycka ner kvinnor (patriarkatet). Men hon hade flera viktiga poänger när det gäller hennes analys om våldtäkter.
Hon hade läst våldtäktsdomar och noterat att det ställts många frågor kring hur kvinnan var klädd eller om hon var berusad. Underförstått: om hon var utmanande klädd var gärningsmannen ursäktad och var hon berusad var det inte ens fråga om ett brott.

För Boethius var våldtäktsmännen patriarkatets fotsoldater för att hålla kvinnor i schack, det var därför rättssystemet frikände så många. Jag delar inte hennes syn inte bara för att jag inte tror på hennes idéer om ett patriarkat i Sverige. Men ända sedan Birger Jarls kvinnofridslagar har våldtäkt ansetts som ett mycket allvarligt brott i Sverige. Män har alltid också upprörts över detta, och varför skulle vi inte? Varje våldtagen kvinna är en mans dotter/syster/fru eller mor.

Men när det gäller hur frågan hur kvinnan var klädd eller betedde sig har Boethius en klockren poäng: om det skulle spela roll är det ju samma sak som att säga att alla män är presumtiva våldtäktsmän.
Men en alldeles överväldigande majoritet av alla män skulle inte få för sig att våldta någon alldeles oavsett hur kort kjolen eller flörtig kvinnan var. Vi män har ingen "våldtäckargen" som gör oss predestinerade att ofreda kvinnor bara betingelserna är de rätta.

Boethius berättar hur hon ringde upp ledamöterna i en sexualbrottsutredning och blev nedslagen när det enda de talade om var hur männen skulle ungå att bli oskylidgt dömda. Hon blev särskilt chockad över vad en kvinnlig ledamot i utredningen ansåg, jag citerar (s71):

"Den kvinnliga ledamoten värnade särskilt om invandrare. Det var illa, sa hon, att män kom hit från helt andra kulturer och tilltvingade sig samlag med kvinna som frivilligt följt med honom hem - att han då kunde dömas för våldtäkt. Domstolarna måste i fortsättningen ta hänsyn till att i hans hemland gick det till så. Han upplevde det inte alls som en våldtäkt."

Så långt Boethius. Men efter händelserna i Köln och i Kungsträdgården i Stockholm i somras har en rad feminister gått ut och med en annan syn på saken. De relativiserar massövergreppen genom att påstå att samma sak pågår hela tiden i den svenska vardagen, om än i mindre skala. Alla män är lika goda kålsupare, oavsett om vi kommer från Svenljunga eller Mellanöstern.
Men då är man ju tillbaka till det som Boethius faktiskt ville bort ifrån. Om härkomst, uppväxt och kulturella faktorer inte spelar någon roll, då borde ju vi män vara genetiskt betingade att våldföra oss på kvinnor. Plötsligt spelar alltså miljö och uppväxt ingen roll, biologi är allt!

Kulturrelativisterna får här problem, särskilt om de samtidigt kallar sig feminister. Om alla kulturer är lika bra och det inte finns några moraliska skillnader dem mellan måste man blunda för de skillnader i kvinnosyn som åtminstone vi andra kan se är ganska betydande.

Det är därför den moderna feminismen saknar trovärdighet. Man ägnar väldigt mycket energi åt att kvotera föräldradagar men förbigår med tystnad områden i Sverige där man faktiskt kan prata om att patrarkala värderingar råder och att ansvaret för att undgå våldtäkt ligger på kvinnan. För redan på Boethius tid begrep man ju att män har olika kvinnosyn beroende på om man är från Sverige eller invandrad från Mellanöstern. Men när kulturrelativismen och feminismen krockar får tydligen de feministiska värderingarna ge vika.

Fler och fler börjar dock inse detta, så kanske är det vi ser nu början till kulturrelativismens våldsamma sammanbrott. Multikulturalismen har nått vägs ände. Det betyder inte att vi ska stänga gränserna eller minska invandringen, tvärtom! Vi får inte glömma att många av de som vill flytta hit gör det för att de uppskattar vår kultur högra än den de kommer ifrån.

Men vi måste sluta relativisera kulturella värderingar. De kulturella värderingar som har vuxit fram i vårt västerländska samhälle bygger på en tusenårig kristen tradition. Det märks inte minst när det gäller kvinnosyn där kyrkan har fördömt kvinnorov, tvångsäktenskap och polygami.
Vi måste göra klart att även om alla människor är välkomna hit, betyder inte det att alla värderingar eller kulturyttringar är välkomna. Kultur och värderingar spelar roll när vi formas som människor.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar