onsdag 9 mars 2016

De som har kommit, har kommit.

I rask takt fortsätter regeringen att marschera mot en allt snävare migrationspolitik. Den 31 maj blir det slut med PUT, permanenta uppehållstillstånd. De kommer ersättas med TUT, tillfälliga uppehållstillstånd i högst tre år. Försörjningskrav införs vid familjeåterförening: man måste kunna uppvisa en inkomst på 5-6000:- per person samt passande bostad för att kunna ta hit sin fru och barn. Har man då fem barn gäller det att fixa ett jobb som ger 42 000.- i lön. Hur lätt kan det vara för en nyanländ?
För de som får avslag från sin asylansökan kommer bidrag och boende dras in när tidsfristen löpt ut, för att bättre motivera dem att lämna landet. I praktiken håller alltså S och MP nu på att införa det som SD pratat om i ett antal år, utan att media reagerar särskilt mycket. (Man kan ju fundera lite över om det hade varit Alliansen som med stöd av SD hade genomfört exakt samma sak, hur hade media reagerat då?)

Den nya politiken går ut på två saker: det ska bli svårare att komma hit, och det ska bli lättare att avhysa de som får avslag. Nu har Morgan Johansson backat från sitt uttalande att 80 000 ska lämna landet av de som kom i fjol. Saken är den att det är en svår och komplicerad (och kostsam) process att utvisa någon. Vi kan inte bara lasta dem i en buss, köra till Danmark och lämna dem där. Utan avtal och överenskommelser med mottagarlandet går det i princip inte.

Dessutom ökar risken att de som får avslag går under jorden, vilket kommer öka på det parallellsamhälle som redan existerar. I praktiken kommer alltså få av de som kommit hit att lämna landet. Folk hänger sig kvar, illegalt, om det inte går på annat sätt. Då kan man ju fundera över det rimliga i att försöka. Varför lägga ner en massa energi och pengar på att få ut människor ur landet. De som har kommit, har kommit. I nuläget vore det mer konstruktivt att utgå från att de stannar och agera därefter. Och med det menar jag att den "svenska modellen" får stryka på foten.

Under tiden borde vi inför lagliga vägar för flyktingar, till exempel genom att öka kvotflyktingprogrammet. Det är de som befinner sig i UNHCR:s flyktingläger som är de som har de svårast och som inte har möjlighet att själva ta sig till Europa.
Det som skrämmer mig är att vi nu är på väg tillbaka till en liknande hycklande situation som rådde innan: vi säger oss värna om asylrätten, som vi betraktar som helig. Men vi gör allt vi kan för att människor inte ska få möjlighet att använda sig av den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar