tisdag 17 juni 2014

Nästa finanskris

På nittiotalet hade vi IT-kraschen och 2008 bolåne-kraschen i vars sviter vi fortfarande lever i. Sådana här typer av bubblor får sina namn först i efterhand, av det enkla skälet att de är svåra att förutse. Men det finns tecken att tyda: varje sådan här bubbla kännetecknas av en okritisk och irrationell tro på att en viss trend kommer hålla i sig för evigt. Och idag finns det många viktiga varningstecken som visar att vi nu är på väg in i en ny bubbla liknande IT-bubblan.


I Den gröna bubblan varnar Per Wimmer för nästa finanskris som kommer vara orsakad av vidlyftiga spekulationer och naiv tro på "grön" energi.


Per Wimmer är entreprenör och affärsman och har en bakgrund på flera ledande finansföretag, bland annat Goldman Sachs i New York. Han är alltså väl förtrogen med marknadens mekanismer. Dessutom tror han i grunden på den förnyelsebara energin vilket gör honom svårare att avfärda. Men som han ser det, kommer statliga subventioner och billiga krediter förstöra för dessa energislags framtid: det som inte är ekonomiskt hållbart är inte hållbart alls. Subventioner fungerar bara så länge de betalas ut och drar under tiden till sig fel folk till branschen. Genom olika smarta upplägg kan entreprenörer etablera sig, plocka på sig av de statliga pengarna och lämna innan bubblan spricker. Som alltid kommer det bli skattebetalarna som tar smällen.

Vi hör ibland att satsningar på grön energi kommer skapa jobb, "gröna" jobb. Det är sant, men det man inte talar om är att för varje grönt jobb förstörs det 2-3 andra jobb. De gröna jobben är ju subventionerade och pengarna måste tas någon annanstans. Dessutom snedvrids konkurrensen och energipriserna tvingas upp för att energislag som vindkraft ska kunna bli lönsam. Trots subventioner har de nämligen svårt att vara det.

En subvention är inget annat än ett sätt att tvinga människor att betala för något som de inte vill ha. 
Om folk verkligen hade velat ha vindkraft hade de av fri vilja betalt det högre priset som dessa energislag kräver. Nu vill de inte det och då blandar sig politikerna i och säger: ok, men då får ni betala i alla fall. Och så är man så finurlig att man kallar det avgift för el-certifikat och inte skatt, så ingen ska kunna säga att det inkräktar på de gamla i våra äldreboende eller våra barns skolgång. Men pengarna kommer från våra plånböcker oavsett vad vi kallar det.

Hela iden med att subventionera fram vissa energislag bygger på en väldig hybris: politiker tror att de kan se in i framtiden. De tror att de kan avgöra vilket energislag som kommer gälla i framtiden och så vill de bara ge detta en liten hjälp på traven. Men ingen vet hur vi kommer producera energi om 50 år. Om det rör sig om nästa generation kärnkraft, fusionskraft eller solpaneler i rymden har vi ingen aning om (fast vi kan bara tämligen säkra på att det inte kommer vara vindsnurror).
Snurrorna som blåser oss in i nästa finanskris.

Att då peka med hela handen och driva ut vindkraft på marknaden med subventioner och lagstiftning är en vild chansning. Redan nu tyder allt på att det är en gigantisk felsatsning. Affärerna flyter så länge statligt stöd fortsätter att pumpas in, stöd som samtidigt blåser upp bubblan. Dessutom är gröna energiprojekt ovanligt högt belånade vilket gör dem ännu mer sårbara om räntan stiger en aning.

Det bästa vore om politiker inte lade sig i alls. Låt marknaden själv utkristallisera vilket energislag som kommer bli det bästa, billigaste och miljövänligaste i framtiden. Skillnaden mellan politiker och marknadens aktörer är att de förra satsar andras pengar (dina och mina) och de senare satsar sina egna. De projekt som drivs av marknaden kommer därmed bli betydligt trovärdigare och förnuftigare, man är mer försiktig med att riskera sina egna pengar på vansinniga projekt.
Det är bara så vi kan få ett hållbart energisystem, och då menar jag hållbart på riktigt som kan stå på egna ben och inte är beroende av politiska beslut i riksdagen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar