torsdag 4 december 2014

Barnet som fryser

När den heliga Birgitta var i Betlehem på en pilgrimsfärd och besökte födelsekyrkan fick hon en av sina mest berömda uppenbarelser: den om Jesus födelse. När man läser den uppenbarelsen förstår man att det är en kvinna som själv fött barn som skriver. Kanske är det därför som just hon fick uppenbarelsen, eftersom hon bättre än någon man kan förstå vad som skedde. Ingen annan har beskrivit Jesusbarnets sårbarhet och utsatthet som hon gjorde.
 Heliga Birgittas vision i födelsegrottan i Betlehem 1372
målad av Niccolò di Tommaso
Birgitta ser hur jungfrun tillsammans med en gammal man kom in i grottan som de hade fått som härbärge. Med sig hade de oxen och åsnan som de band vid krubban. Eftersom Josef gick ut strax innan själva födelsen så var det djuren som var de första att bevittna det nyfödda Jesusbarnet. Vidare, berättar Birgitta, så tog Maria fram två linneplagg och två ylleplagg att linda barnet med, barnkläder som ingen använt förut och som Maria hade gjort i ordning i förväg.

Före denna uppenbarelse så hade man i konsten avbildat jungfru Maria liggande i en säng när hon födde. Men när nyheten om Birgittas syn nådde ut så började man istället måla händelsen som Birgitta hade sett det: en knäböjande Maria med huvudet lyft mot himlen i tillbedjan. Och sen låg barnet där, naket direkt på marken framför Maria. Och Birgitta skriver. ”Då började gossen gråta och skälvde för kölden och det hårda golvets skull, där han låg, vände sig sakta, sträckte ut armarna mot modern”.

Det var vad hon såg i sin uppenbarelse. Ett naket barn som ligger på den hårda marken. Och han fryser. Det är så Gud kommer till oss, sårbar och utsatt. Gud ligger på marken och fryser. Och han sträcker sina armar mot dig, vädjar om värme och omsorger.
Att Gud gör sig så här beroende av oss och våra omsorger hör till det största mysteriet av alla. Budskapet vid jul är att Gud inte kommer med makt och härlighet, utan som fattig, liten och utsatt. Bara så har han lättast att väcka vår kärlek, vår tillgivenhet och vår tro. Hade han kommit med pompa och ståt så hade han väckt andra saker hos oss: beundran, fascination, kanske fruktan. Men knappast tro och kärlek.

Gud blir människa för att söka efter oss när vi gick bort ifrån honom, han klev ner på vår nivå, han blev en av oss. Ja, han valde den nedersta platsen i hierarkin när han föddes under enklast tänkbara omständigheter.
Hela händelsen skedde också i skymundan. Utanför världens blickar. Den viktigaste händelsen i historien gick mänskligheten obemärkt förbi! Det var egentligen bara fyra personer som visste om det i förväg. Josef och Maria, och så Elisabeth och Sakarias. Och själva födelsen var det alltså bara oxen och åsnan som bevittnade.
Julens budskap är att Gud kommer till oss, fattig, enkel och sårbar. Han blir ett litet barn, ett naket barn som ligger på den hårda marken och fryser. Som sträcker sina armar mot dig. Som sen ligger lindad i en krubba, där du inbjuds att falla ned i tillbedjan. Den Gud som är värd vår tillbedjan gör sig själv beroende av dig och mig.

Publicerad i Till Liv nr 12 2014

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar