torsdag 18 december 2014

Jämlikhet och avundsjuka

Jag såg om filmen Enemy of the Gates, som handlar om krypskyttar i krigets Stalingrad 1942. Commisar Danilov, en politisk officer hängiven den kommunistiska ideologin, inleder en stark vänskap med prickskytten Vassilij Zajtzev. Men båda är förälskade i samma kvinna: Tania.
Mot slutet av filmen håller Danilov en monolog, strax innan han offrar sig själv för sin vän:

"Jag har varit en sådan idiot Vassilij. Människan är som hon är. Det finns ingen ny människa. Vi har kämpat för att skapa ett jämlikt samhälle utan avundsjuka. Men det finns alltid något att avundas. Ett leende, en vänskap. Nåt du inte har men vill skaffa dig. I denna värld, även den sovjetiska, kommer det alltid finnas rika och fattiga. Begåvade. Obegåvade. De med tur i kärlek. De med otur i kärlek."

Monologen fångar det hopplösa i socialismen. Genom att jämna ut rikedom och inkomster till ett minimum hoppas man utrota avundsjukan. Men det enda man gör är att angripa symptomen istället för att gå till roten med problemet. Avundsjukan finns kvar även i ett samhälle med hundraprocentig ekonomisk jämlikhet, den flyttar bara över till andra områden. Försöken att utrota avundsjuka genom att utrota alla anledningar till avund leder snart till ett totalitärt och ondskefullt samhälle där alla ska stöpas i samma form och ingen får sticka ut.

Medan liberala marknadsekonomer i första hand vill utrota fattigdom utan att bekymra sig så mycket över de rika, är man i den socialistiska vänstern mer upptagen med att minska inkomstklyftor. Det är alltså klyftorna i sig som är problemet, inte fattigdomen. Om alla är lika fattiga finns det ingen att avundas. Tror man. Men som Danilov insåg: avunden finns kvar, den tar sig bara andra uttryck.

De två sista buden börjar med "Du skall inte ha begär...". Med modern svenska skulle man kunna översätta: "Du skall inte vara avundsjuk". Roten till problemet är att människan är som hon är. Fallen i synd. Lösningen är inte socialism utan att vi alla omvänder oss. Genom dopet och omvändelsen till Kristus, kan vi trots Danilovs insikt, bli nya människor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar