måndag 2 februari 2015

Varför är de fattiga fattiga?

Det är nu ett par veckor sedan som Oxfam kom med sin rapport att de 80 rikaste i världen äger lika mycket som den fattigaste hälften. Förvisso kan man bli förfärad över denna ojämlikhet, men jag blir dock alltid misstänksam när man ställer de rikaste mot de fattiga på det här sättet. Jag misstänker att man egentligen inte ser fattigdomen som ett problem utan rikedomen. Biståndsvänstern, som Oxfam måste sägas representerar, fastnar ständigt i detta: istället för att fokusera på fattigdomen och hur vi ska bekämpa den så är man mer intresserad av att bekämpa rikedom.

Genom att ställa de 80 rikaste mot den fattiga hälften säger man ju underförstått att deras rikedomen på något sätt skulle ha orsakat de fattigas fattigdomen. Att de är rika på de fattigas bekostnad.

Det är naturligtvis nonsens: Ingvar Kamprad och Bill Gates framgångar har inte på något sätt ökat fattigdomen bland de fattiga, faktiskt tvärtom. Det är entreprenörer som dessa som tar världen ur fattigdom.

Tanken att fattigdomen beror på ojämn fördelning av jordens resurser är en extremt seglivad myt. Jag möter det ständigt i olika sammanhang inte minst i egenskap av präst, och med en underförstådd förväntan att jag naturligtvis borde håller med: "om vi bara delade med oss... om vi inte hade roffat åt oss" Jag orkar inte alltid börja förklara min syn på saken, det är ganska komplicerat och ofta åstadkommer jag mest förvirring.

Men om problemets lösning är att vi delar med oss av vårt överflöd så borde det vara avhjälpt för länge sedan med tanke på de ofantliga summor som förts över till tredje världen via vår biståndsindustri. Ändå visar forskningsrapport på forskningsrapport att effekten av detta i bästa fall är neutral. I många fall har det varit till direkt skada.

Men tillbaka till de 80 rikaste och den fattigaste hälften. Hur mycket rikedom handlar det egentligen om? Jo: 0,7 % av världens totala förmögenheten. Fortfarande en hel del, men som jag ser det måste det förfärliga vara att den fattigaste hälften äger 0.7 %, inte att de 80 rikaste gör det.

Men vad beror fattigdomen på? Innan jag skrev det här blogginlägget läste jag Hernando de Sotos bok: Kapitalets mysterium, Varför kapitalismen segrar i Västerlandet men misslyckas på andra håll.

Hernando de Soto leder ett oberoende forskningsinstitut i Lima, Peru. Han och hans kolleger gav sig ut i världen för att undersöka förhållandena på plats. Överraskande kom de fram till att de fattiga faktiskt äger en hel del, betydligt mer än de 0,7 % som Oxfam kom fram till. De äger mark, hus och företag. Men det finns ett stort problem: deras egendom är inte registrerad på ett adekvat sätt. Som de Soto skriver: "De har hus men inga lagfarter, grödor men ingen dokumentation, företag men inga bolagsstadgar". Därmed är deras kapital till stor del dött kapital. Utan en tydlig äganderätt vågar man inte göra några långsiktiga investeringar. Hur mycket pengar skulle man själv lägga på ett hus som ligger på ofri grund?

Men det viktigaste av allt är att utan lagfarter kan man inte utvinna nytt kapital för investeringar. Den viktigaste finansieringskällan för ett nytt företag hos oss är det egna huset. Hade fattiga bönder i Afrika haft dokument på att de äger det de faktiskt äger, hade de kunnat belåna marken, köpa en traktor och öka produktionen.

Fattigdom är något förfärligt, det är svårt för oss att föreställa oss en tillvaro där man inte alltid kan äta sig mätt. Men för att lösa problemen måste vi sluta inbilla oss att de fattigas problem skulle finnas bland de rika. De fattigas problem kan faktiskt bara lösas om vi har en adekvat analys av orsaken: brist på egendomslagstiftning i deras länder och brist på goda institutioner som garanterar äganderätten för de fattiga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar