Tankar från Taizé

Hemma efter en vecka i Taizé med 10 ungdomar från vårt pastorat. Kommuniteten i den lilla byn startades för 75 år sedan av broder Roger. Länge var det en mycket liten kommunitet som inte så många många kände till, men på 60-talet började allt fler ungdomar söka sig dit om somrarna, vilket ställde bröderna inför stora utmaningar.
Varje år tar de hand om de tusentals europeiska (mestadels) ungdomar som strömmar till kommuniteten. När vi var där var vi "bara" cirka 1000, påskveckan i år hade de varit 5000 där. Längre framåt sommaren kan det vara 8000 per  vecka.

Vad är det då alla gör under veckan? Ja, helt enkelt lever det monastiska livet: ora et labor, bed och arbeta. Man deltar i de tre tidebönerna under dagen, som bygger på repetitiva enkla sånger. Man delas in i grupper som deltar i bibelstudier och arbetslag som städar och annat som behövs för att allt ska fungera. Alla lever ett liv tillsammans under enkla förhållanden.

Broder Jasper i mitten

Broder Jasper inledda varje förmiddag med att predika för ett par hundra 15- 16-åringar. Hans korta men kärnfulla predikningar utgick direkt från bibelordet och fångade ungdomarnas uppmärksamhet. Därefter gick vi gruppledare med var sin grupp för att samtala om bibeltexten. Grupperna var inte de som kom tillsammans till Taizé, utan nya mixade grupper. I vår grupp var det två italienare, fyra tyskar och två svenskar. Den första dagen gick samtalet lite trögt men det släppte snart. Och det första jag tänker på med Taizé är internationalismen. Det är fascinerande att se unga och vuxna från olika språk och länder så snabbt öppna sig för varandra.

Det andra jag tänker på är konstrasterna mellan de olika aktiviteterna. De stillsamma bönerna i
kyrkan där 1000 människor samlas tre gånger per dag och där det varje gång ingår 10 minuters tystnad. Och i kontrast till detta: de vilda lekarna bakom Oyak, utomhuscaféet där de flesta hängde på kvällen. En förmiddag skulle alla ungdomar tillbringa en timme i tystnad under stillhet och reflektion, och även om inte alla riktigt stod ut hela timmen var det ändå något de fick prova på.

Det ständiga mötena är något annat som präglar Taizé. Möten på många olika plan; möte med Gud, möten mellan olika människor från andra platser men också möten med bröderna. Broder Jasper var en person som de unga snabbt tog till sig. Broder Matthew fick vi träffa under en timme i brödernas trädgård, en betydligt stillsammare personlighet än broder Jasper men som ändå fick deras fulla uppmärksamhet. Han fick många frågor om sitt liv och sin kallelse. Och hans viktigaste budskap till oss var att när vi lämnar Taizé: "ett frö har såtts i er under de här dagarna, glöm inte att vattna det när ni kommer hem."

Men det som grep åtminstone mig mest var samtalet med en broder från Bangladesh (som jag tyvärr inte minns namnet på). I Bangladesh är de flesta muslimer och endast 1 procent är kristna. "I Bangladesh måste vi lära oss att leva med och älska vår muslimske broder," sa han. Men det bästa han sa gällde gudstjänsten i deras kyrka. "Den stunden under bönen som jag älskar mest är när vi bröder vänder oss om för att lyssna till evangelieläsning. Då är vi nämligen vända mot alla andra och vi ser alla dessa ansikten, en återspegling av evangeliet."