tisdag 6 oktober 2015

Anders Arborelius utsträckta hand

Jag har bara varit på Berget i Rättvik vid ett tillfälle men den retreaten betydde mycket för mig. Jag har förstått att det genom åren betytt mycket för många andra människor i vårt land, både inom och utom kyrkan. Det var genom Per Mases och Berget som retreaten introducerades i Svenska kyrkan. Vi behöver dessa oaser där vi kan få komma och delta i retreater och smaka lite av vilan hos Gud.

Med tanke på detta är det beklagligt över den njugghet som visats Berget från Svenska kyrkans ledning. De har oftare setts som problem än som en tillgång för Svenska kyrkan. Just därför är det förvånande över den upprördhet som man har visat över att fem medlemmar, däribland Bergets föreståndare Peder Bergqvist, i den helige Treenighetens kommunitet har valt att konvetera till Katolska kyrkan. Nog är det lite krokodiltårar över det hela. Om man inte visat Berget något större uppmärksamhet tidigare, eller bara kritisk sådan, varför beklagar man då detta?

Själv ser jag att Svenska kyrkan blir fattigare, men varje människa måste följa sitt hjärtas kallelse.
Däremot blir jag glad när jag läser Anders Arborelius i tidningen Dagen som också Kyrkans tidning referar till. Biskopen över Stockholms katolska stift kan med sin vishet och ödmjukhet bygga broar mellan oss kristna i Sverige. Berget kommer inte bli någon katolsk stiftgård, det är Arborelius förhoppning att ekumeniken istället stärks:

Anders Arborelius
"Stiftelsen Bergets styrelse har en viktig uppgift att bibehålla och förstärka denna ekumeniska dialog och samverkan. Det kunde vara bra att tillsätta en ekumenisk referensgrupp från alla de fyra kyrkofamiljerna som tillsammans med styrelsen ska verka för detta. På så vis kunde Sveriges kristna råd också knytas mer direkt till Berget."

 De upprörda känslorna över konversionen behöver lägga sig nu. Ta emot den katolske biskopens utsträckta hand så kan Berget på allvar bli en ekumeniska katalysator i svenska kristenhet, inte bara mellan Svenska kyrkan och Katolska kyrkan utan även med andra kyrkor.

Kan jag tänka mig att komma till Berget på en ny retreat? Självklart! Under 20 års tid tillbringade jag ett veckoslut om året på den katolska Karmelgården i Norraby. Där kände jag mig hemma, även om det alltid var med en viss smärta som jag deltog vid altaret med höger hand på axeln. Men det var också nyttigt att göra detta, som en ständig påminnelse om de steg på den ekumeniska vägen som ännu fattas. Interkommunion är inte rätt väg, vi kommer inte framåt genom att låtsas en enighet som inte finns.

Anders Arborelius vill nu återuppta de teologiska samtalen med Svenska kyrkan som man tidigare haft. Bollen ligger nu hos Svenska kyrkans ledning och biskopar. Låt händelserna på Berget bli en väckarklocka: det ekumeniska tåget behöver få ny fart, Jesus bön om kristen enhet gäller även idag.

4 kommentarer:

  1. Arborelius skrev bra.

    Vill du på allvar veta varför reaktionerna blir så starka, eller har du redan bestämt dig för att Västerås stift har fel?

    Retreatgårdarna på Berget är äldre än kommuniteten. S:t Davidsgården är Västerås stifts retreatgård, det står i stiftelsens stadgar. Kommuniteten säger att stiftet länge varit njugga. Stiftet ser det nog så att stiftelsen seglat iväg på egen hand, varför man slutat ge dem så mkt stöd. Frågan om kvinnliga präster är en stor tvistefråga vad gäller Berget.

    Stiftet har släppt styrelseposterna i stiftelsen. Det var dumt. Det blev väldig konstigt, med en juridik som inte motsvarrad verkligheten. Just därför är det Aborelius skriver så bra. Han skissar på sätt att ge Berget fler huvudmän. Om stället faktiskt ska vara ekumeniskt är det vettigt. Jag menar, om kommuniteten skulle bli helkatolsk och ligga på Svenska kyrkans mark... det bleve väldigt, väldigt konstigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu är det nog inte så att det i stadgarna står att det är Västerås stifts retreatgård. Stadgarna gäller hela stiftelsen Berget och inte bara S:t David. Och enligt portalparagrafen är stiftelsen inte samfundsmässigt bunden, men skall bedriva kyrklig retreat- och kursverksamhet. Jag vet att det stod på en gammal upplaga av hemsidan att det var en stiftelse inom SvK, men detta står inte nu. Det var en ur stiftelsens synpunkt felaktig formulering.
      http://www.berget.se/bergets_juridiska_status

      Radera
    2. Ber om ursäkt för überlång kommentar.

      Självklart gäller stadgarna hela stiftelsen Berget. Om det förefallit som att jag försökt säga något annat ber jag om ursäkt för min otydlighet.

      Pelle Söderbäck, Västerås stift:
      https://rebellaundrar.wordpress.com/2015/09/30/svk-gav-bort-berget-1974/#comment-1884
      "inledningen till de nuvarande stadgarna där det står att S:t Davidsgården i Rättvik är Västerås stifts retreatgård"

      Saken har två sidor. Du koncentrerar dig på den ena. Själv försöker jag se bägge.

      Kommuniteten och de människor kring dem som drivit stiftelsens verksamhet har skäl att vara besvikna på Västerås stift. Det är ena sidan.

      Den andra sidan är denna. Det är mycket möjligt att en domstol som ev. prövade saken skulle ge utslaget att stiftelsen idag är helt fristående från Västerås stift. Å andra sidan fattar minsta småbarn att det aldrig var tänkt så. Varför skulle man ge bort verksamhet och hus till något som inte är en del av en själv?

      Att stiftelsen var en del av stiftet var förmodligen så självklart att man inte tyckte det behövdes specificeras i stadgarna.

      Jan-Eric Jonsgården har påpekat att det är Länsstyrelsen som är den myndighet som har överinseende över stiftelsen. Därmed är det visat, menar han, att stiftelsen är fristående. Nu har Länsstyrelsen bara haft den funktionen sedan 2000. Före det fylldes den funktionen av Västerås stifts domkapitel. Ändringen var en direkt följd av att Svenska kyrkan skildes från staten; domkapitlet kunde inte längre vara en statlig tillsynsmyndighet, alltså tog Länsstyrelsen över. Jonsgården säger alltså här att stiftelsen var en del av Svenska kyrkan fram till 2000, och blev fristående genom en teknikalitet. Se Kyrkans tidning
      http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/domkapitlet-inleder-tillsyn-mot-berget
      "Domkapitlet diskuterade också stadgarna för stiftelsen Berget. Enligt dem [alltså stadgarna] står Berget under domkapitlets tillsyn.

      – Men den bestämmelsen har förlorat sin aktualitet genom att domkapitlet numera inte är ett statligt tillsynsorgan sedan år 2000. Det sköts nu av länsstyrelsen."


      Formuleringen att S:t Davidsgården är stiftets retreatgård minner om den tid då stiftelsen i hög grad var en del av stiftet. Om stiftelsen avvecklas tillfaller pengarna Västerås stifts domkapitel. Samma sak där. Detta räcker kanhända inte för att idag få rätt i en domstol, om man skulle driva det därhän. Men om man istället frågar man sig om det är etiskt rätt att på detta sätt segla iväg från stiftet, med åtminstone ett hus byggt för i stiftet insamlade pengar, med en verksamhet som skapades i och för Västerås stift - vad kommer man fram till då?

      Det ser ut som om bergianerna resonerar "de har varit så taskiga mot oss, så vi kan vara taskiga tillbaka". Så resonerar förvånansvärt många i grunden vettiga människor när de ligger i skilsmässa. Jonsgårdens resonemang går, om man vill, att läsa ungefär så här: skyll er själva när ni är så [censur] korkade att ni skänker bort hus och verksamheter till en stiftelse utan att säkra kontroll över densamma. Om ni är så illa dumma seglar vi iväg när det passar oss.

      Utöver denna gamla surdeg finns förstås hemlighetsmakeriet, att ställa stiftet inför fullbordat faktum. Till det att kalla konvertering för "ekumenik", ett nyspråk som heter duga.

      N.b. att jag alls inte försöker påstå att bergianerna skulle vara större skurkar än Västerås stift. Tidigare biskopar verkar ha varit ganska ointresserade av Berget annat än som irritationsmoment, inflammationen har varit långdragen och det är inte konstigt att människor som bor mitt i den - verkligen bor! - behöver hitta en annan lösning, vilket Svenska kyrkan säkerligen ignorerat. Vad jag säger är att saken har två sidor.

      Jag försöker förklara varför människor i SvK är upprörda och sura, det som blogginlägget menade var "förvånande". Det tycker alltså inte jag. Jag är å andra sidan inte heller förvånad över att bergianernas lojalitet med Västerås stift tagit slut, troligen för rätt länge sedan.

      Radera
  2. LWÖ:

    http://www.berget.se/vad_ar_berget
    "Berget är en ideell stiftelse i Svenska kyrkan som vuxit fram ur Stiftsgården i Rättvik, men avskiljts till en självständig stiftelse 1974." Det står faktiskt så fortfarande, både "i Svenska kyrkan" och "självständig". Något motsägelsefullt, särskilt jämfört med vad ordf. skriver i diverse tidningar.

    Formuleringen "stiftelse i Svenska kyrkan" har uppenbarligen varit väletablerad. Sen kan vi fråga oss hurpass juridiskt korrekt den är. Men Berget har valt att ha kvar den skylten ända fram till nu.

    SvaraRadera