Uppmaningar att öppna upp församlingshem och prästgårdar för asylsökande är behjärtansvärt. Ändå är det att börja i fel ände. Just nu sitter det omkring 10 000 personer i migrationsverkets bostäder som har uppehållstillstånd och som väntar på att få komma vidare till ett eget permanent boende. Får de inget eget boende står deras liv och stampar, de får inte börja på SFI eller på någon av arbetsförmedlingens etableringsplaner. För många är det frustrerande att det efter en lång asylprocessen fortfarande inte händer något.
Det är viktigare att Svenska kyrkan satsar på att göra en insats för dessa istället, eftersom man då också skapar utrymme för de nyanlända. Om de som har fått uppehållstillstånd kommer vidare blir det ju lediga lägenheter och boende för de nya som kommer.
En sak man kan göra är att gå i borgen för immigranter när de söker lägenhet. Eftersom de inte har jobb eller andra kontakter har de väldigt svårt att få ett förstahandskontrakt. Om någon utomstånde garanterar tre månadshyror ökar deras chanser betydligt. Kanske skulle en oberoende kykrlig stiftelse kunna byggas upp för detta ändamål.
En annan sak är att pastorat och församlingar kan bli hyresvärdar för immigranter. Visserligen är det många faktorer som måste stämma in: bostaden måste ligga på pendlingsavstånd från en ort med SFI-utbildning, man måste också ta hänsyn till möjlighet för immigranterna att få arbete på orten etc. Och tyvärr ligger de församlingshem och prästgårdar som bara används sparsamt inte så lämpligt till.
Men som kyrka har vi en stor fördel: genom den omfattande verksamhet för asylsökande som byggts upp på kort tid lär vi känna många som vi kan gå i god för. Det är inte oväsentligt. Det är lättare att hysa tilltro och hjälpa någon vidare till ett liv med bostad och arbete om man känner denne. Och som systemet är uppbyggt är en första permanent adress helt avgörande för att man ska kunna komma vidare ur den migrationsfälla många hamnat i.
