Sverige - landet extrem

Det vi bevittnar i svensk politik just nu är den logiska slutpunkten på Reinfeldts "Öppna er hjärtan" -linje. Vi är ganska många som förstått att omsvängningen förr eller senare skulle komma. Och ju längre den dröjde, desto kraftigare skulle den bli. Sverige kommer nu, över en natt, gå från EU:s mest generösa flyktingpolitik till den minst generösa. Hade vi agerat i tid hade det inte behövt gå så illa.

Det är framförallt häpnadsväckande att se Miljöpartiet ställa sig bakom en politik som fram tills nu beskrivits som fascistisk. Det är pinsamt när Åsa Romson försöker inbilla oss att hon fortfarande är god med sina halvkvävda snyftningar. Varför avgick inte MP? Betydde makten och ministerlönen så mycket?

Jag är inte lika förvånad över Socialdemokraterna. Tvärtom har jag varit förvånad över de så ryckts med i den reaktionära vänsterns krav på fri invandring. Även om arbetarrörelsen är internationell är en restriktiv invandringspolitik det normala för dem och själva förutsättningen för att kunna behålla en stor och generell välfärd. Även för konservativa partier som Moderaterna ligger det i sakens natur att begränsa invandringen men av andra skäl, som att bevara en inhemsk kultur och tradition.
Kvar finns de liberala och den anarkistiska vänstern, men till skillnad från de senare som vill krossa staten och kapitalet med en okontrollerad invandring, vill liberaler avreglera arbetsmarknad och lönesättning för att folk ska få jobb och kunna försörja sig och sin familj. (Med liberaler menar jag inte f.d. Folkpartiet) Därmed blir invandring ingen belastning, utan faktiskt den tillgång som man med falska siffror hittills har försökt hävda.

Det är sorgligt att se att Sverige väljer stängda gränser framför att begränsa välfärden. Den egna tryggheten framför allt! Trygghet på andra bekostnad! Jag känner oro för de syriska män som har kvar sina familjer i sitt hemland men jag förstår att champagnekorkarna flyger i luften i LO-borgen.

Det blir nu tydligt vilka som är de verkligt goda. De kändisar som gapat om att SD är fascister, samtidigt som man inte det minsta bemödat sig om komma med seriösa förslag om hur en fungerande integration ska gå till, de tillhör inte den kategorin.

Sverige har lockat hit all världens flyktingar med höga bidrag och generös välfärd, men när folk faktiskt hörsammade inbjudan och kom, då smäller man igen dörren! Det duger inte med Romsons hyckleri om att "ingen kunde förutse den här situation". Vad är det för dumheter? Det är många debattörer som under lång tid förutsett detta, hon kan bara gå till sitt eget partis Bertil Torekull.

Svensk invandringspolitik har länge präglats av full gas och tvärnit. När Ingvar Carlsson lät bilan fall -89 fick vi bland västvärldens hårdaste invandringspolitik. Sen kom borgarna till makten och öppnade dörren. På kort tid tog vi emot fler flyktingar från Bosnien är något annat land i Europa. Den gången räddades politiken av att det blev fred och flyktingströmmen upphörde av sig självt. Den här gången gjorde den inte det och det blev istället tvärstopp. Ibland önskar jag att Sverige kunde bli lite mer landet lagom.

Högmod går före fall

Jag funderade ett tag på titeln till det här inlägget och jag tycker den stämmer bra in på Sverige i de här dagarna. Vi, särskilt våra politiker, har haft som vana att framhäva Sverige som den "humanitära stormakten". Till skillnad från våra inskränkta grannländer har vi "öppnat våra hjärtan". Med den migrationspolitiska uppgörelsen som Alliansen slöt med miljöpartiet har Sverige i ett antal år haft den mest generösa asylpolitiken i EU. Resultatet ser vi nu.

Det blir därför lite av hyckleri när Stefan Löfven gång på gång försöker förmå andra länder att hjälpa oss. Vi har ju själva bäddat för det. Om Sverige hade haft en liknande asylpolitik som de andra länderna hade vi haft den jämnare fördelning alla talar om. Retoriken att flyktingar har att välja mellan Sverige och krigets Syrien håller inte, innan någon kommit till Sverige har denne redan satt sin fot innnaför EU. Valet står istället mellan Sverige och Danmark eller Tyskland eller något annat EU-land.

Hur som helst, vi ser nu hur övriga EU hälsar oss välkomna i klubben, även om Ungerns president tyckte vi var lite sent ut. Nu vänder det snabbt i svensk politik, jag misstänker att gränskontroller bara är första steget. Kanske är vi snart tillbaka till 1989, lagom till Lucia? Ingvar Carlsson och MajBritt Theorin fixade det den gång helt utan hjälp av några Sverigedemokrater, det klarar nog också dagens socialdemokrater.

Det fina med en åsiktskorridor är att när korridoren väl svänger behöver man bara hänga med. Man kan till och med hävda att man aldrig bytt åsikt, man har ju inte satt sin fot utanför åsiktskorridoren!

Om vi ska kunna få fatta kloka beslut i det här landet måste vi kunna prata även om svåra frågor utan att stämpla ut varandra. Kloka beslut kommer när vi vågar ta ut svängarna, tänka högt, och inte ängsligt titta sig omkring innan man säger vad man tänker. Tankeförbud gör oss kollektivt dummare.

Kanske vi är på väg mot en sundare debatt? Allt fler talar om att asylpolitiken är förlegad, den är inte konstruerad för dagens situation, som denna debattartikel av Leif Elinder i GP visar. Läs den! om hur vi kan hjälpa dem som är i störst behov av hjälp, istället för bara dem som lyckas ta sig hit.

Själv har jag också länge reflekterad över det orättvisa med dagens regler. En albansk familj som förföljs av maffian blir utvisad, medan en syrisk familj som bott flera år i Turkiet i fred och säkerhet får stanna. Asyl betyder som bekant skydd, men vem är egentligen i störst behov av skydd?
Dessutom: det finns ingen skarp gräns mellan att fly för sitt liv och fly för ett bättre liv. Vad är det för fel med att komma hit som ekonomisk flykting? Vem hade inte gjort samma sak?
En facebook-vän förespråkar att dra kraftigt ner på asylinvandringen och istället ta hit kvotflyktingar från UNHCR. Jag har tidigare bloggat om liknande tankegångar. Jag är inte säker på vad som är bäst, bara att dagens system är ruttet.

Fortfarande väntar jag på den viktigaste debatten: hur gör vi med välfärden, ska den vara för alla? Hur får vi fler låglönejobb, när ska bostadsmarknads avregleras? Alla som tar ställning för öppna gränser borde avkrävas svar på dessa frågor. Vi har allt för många som bara levererar fina ord utan att bemöda sig med ett enda konkret förslag hur problemen ska lösas.

Genom tron allena?

Sola fide, 'Genom tron allena', är en av grundsatserna i Martin Luthers reformatoriska lära. Utgångspunkten för Luther var Rom 1:17, ett bibelställe som blev av allra största vikt för Luther. Vad står där då? Jo: "I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron."

I anslutning till Paulus teologi i Romarbrevet lärde Luther att människan inte kan bli frälst genom gärningar utan endast genom tro. Säkert fanns det skäl att kritisera viss senmedelita fromhet som la en överdriven vikt vid botövningar och befrielse från sådana genom avlat. Ändå finns det en tendens att Luther, i sin iver att markera mot detta, hamnar i andra diket.

Att rycka ut ett bibelställe och göra detta till sin huvudpunkt i den kristna läran är sällan fruktbart. Det är Luthers idé, inte Paulus, att Rom 1:17 uttrycker kärnan i den kristna tron.
Men viktigare är Luthers tillägg: "allena". Paulus skrev aldrig att vi ska leva genom tro allena. Utifrån Rom 1:17 finns det inget som hindrar att andra saker också bidrar till vår frälsning. I Nya testamentet som helhet så finns det många ställen som även talar om att vi människor behöver bidra till får frälsning. Fil 2:12: "Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta." är bara ett exempel.

Luther målade in sig i ett hörn när han hävdade att vi själva inget hade att tillägga till vår frälsning. Konsekvensen av detta blev att människan inte ens tillerkändes en egen vilja i frälsningsavseende. Hans avsikt var gott: att betona Guds nåd, men han hamnade i ett komplicerat resonemang om varför vissa uppenarligen inte väljer Gud, om inte viljan är fri utan beror på Guds nåd.

Det katolska konciliet i Trient, som brukar anses vara en del av motreformationen mot Luther, bejakar teologin att den rättfärdige ska leva av tro. Det är bara det där obibliska "allena" som man tar avstånd ifrån. Även om vi blir frälsta av tro, måste vi också förbereda oss för detta genom handlingar av fri vilja. Man hade en mer positiv människosyn där man menade att människans vri vija inte helt och hållet var förstörd efter syndafallet. Och för egen del kan jag inte se något att annat än att den synen också ligger närmare de bibliska texterna i det ämnet.

Om den svenska tilliten

Vad har gjort Sverige så framgångsrikt? Varför hamnar Sverige och övriga skandinaviska länder så högt i olika mätningar när det gäller livskvalitet och välfärd? En avgörande skillnad som skiljer ut oss från övriga världen är tillit. Den sociala tilliten är högre här, och länder där man litar på varandra blir framgångsrika länder. Ekonomiska transaktioner underlättas; man gör ju inte gärna affärer med människor man inte litar på. Och man är själv mer benägen att bidra till samhället om man litar på att andra också tänker på helheten.

Hur kommer det då bli i framtiden med en hög invandring från länder där den allmänna tilliten är betydligt lägre? Bo Rothstein som forskat om tilliten på Göteborgs universitet tar upp och diskuterar detta i en intressant artikel. Han visar att det nödvändigtvis inte behöver gå så att den sociala tilliten devalveras med en hög invandring. Resultaten från en dansk undersökning på Århus universitet visar att "invandrares tillit till andra människor stiger kraftigt så att den kommer att ligga närmare de mycket höga danska nivåerna än de länder varifrån man kommit".

Tänker man efter är ju tilliten i allra högsta grad kontextberoende. När jag befinner mig i Roms tunnelbana kontrollerar jag ständigt kamera och plånbok, spanande efter presumtiva ficktjuvar. Jag antar att min tillit till omgivningen i den situation är mycket låg.
På samma sätt det ju inte konstigt att invandrares tillit till samhället stiger när de kommer hit. De har ju inte samma anledning att misstro omgivningen här, som i deras egna krigshärjade länder.

Då finns det andra saker som kan äventyra vår dokumenterat höga tillit i Sverige. Enligt den danska undersökningen var "den viktigaste faktorn bakom denna ökning av tilliten i vilken utsträckning de som invandrat uppfattar att de blivit rättvist och opartiskt bemötta av de danska myndigheterna". 

Tyvärr kan man inte säga att invandrare till Sverige idag får ett opartiskt och rättvist bemötande. De extremt långa handläggningstiderna chockar många. Dessutom hör man talas om någons kusin som fick uppehållstillstånd efter bara 3 månader, han hade tur!
Och har det inte gått allt för många år sedan man fyllde arton kan man ljuga om sin ålder för att få en gräddfil till uppehållstillstånd. Jag undrar hur de nittonåringar som inte gjort detta och nu sitter av ett till två år utan att få gå i skola tänker om det?

En naiv tillit till att människor aldrig ljuger kan leda till en ökad misstro till samhället. En förutsättning för tilliten till det allmänna är att man kan lita på att det inte går att utnyttja myndigheters godtrogenhet.

En annan sak som kan minska vår gemensamma tillit är polariseringen och den ökade misstron i samhällsdebatten. När Ted Ekeroth håller tal om att det snart "smäller" bidrar han definitivt till ökad misstro. Men det gäller faktiskt också de som använder hans tal för att måla upp en bild av att Sverige mentalt befinner sig någonstans i 30-talets Tyskland och att SD bara väntar på att göra stadskupp så fort tillfälle ges.
Vi har sett ett antal bränder på planerade asylboende sedan i somras men även i befintliga asylboenden. Genast finns den de som reflexmässigt drar slutsatsen att det handlar om främlingsfientliga svenskar som varit i farten. Men i den mån man kunnat fastställa orsaken har det varit de boende själva som avsiktligt eller oavsiktligt satt eld. Nästa gång du hör om att det brinner på ett asylboende, betänkt följande: det finns över 8000 asylboende i Sverige. En hög andel av de som bor där röker och som inte blivit itutade brandsäkerhet sedan Bamsetidningsåldern.

Det unika med Sverige är ju att trots att det kommer långt fler än vad vi klarar av att hantera så går inte SD framåt i opinionen. I två mätningar har de nu backat, om än från en hög nivå. Den enda typ av organiserade protester vi ser i vårt land är när vänsteraktivister ger sig på polisen då de försöker göra sitt jobb.
Jag ser en hög tolerans mot de människor som kommit hit, kläder samlas in, människor ställer upp. Den som då målar upp en bild av ett dystert, främlingsfientligt Sverige bidrar i själva verket till just den polarisering som man säger sig vara emot.

Social tillit är mäktig kraft, det har skapat välstånd utan motstycke i vårt land. Men tilliten är samtidigt skör, den är inget vi bara kan ta för givet. Den oreda som råder i vårt mottagningsssystem där tur spelar en stor roll, eller där man kan bluffa sig till ett uppehållstillstånd motverkar att invandrares tillit ökar. Och en polariserad debatt där betydelsen av enstaka händelser överdrivs för att slå fast en tveksam tes ökar också misstron mellan oss.

Det kapital av hög tillit som vi har är något som vi måste förvalta väl. Det gör vi genom att se till att ha system där alla upplever att de blir lika och rättvist behandlade, och där vi inte polariserar i onödan när vi diskuterar.