Sverige - landet extrem

Det vi bevittnar i svensk politik just nu är den logiska slutpunkten på Reinfeldts "Öppna er hjärtan" -linje. Vi är ganska många som förstått att omsvängningen förr eller senare skulle komma. Och ju längre den dröjde, desto kraftigare skulle den bli. Sverige kommer nu, över en natt, gå från EU:s mest generösa flyktingpolitik till den minst generösa. Hade vi agerat i tid hade det inte behövt gå så illa.

Det är framförallt häpnadsväckande att se Miljöpartiet ställa sig bakom en politik som fram tills nu beskrivits som fascistisk. Det är pinsamt när Åsa Romson försöker inbilla oss att hon fortfarande är god med sina halvkvävda snyftningar. Varför avgick inte MP? Betydde makten och ministerlönen så mycket?

Jag är inte lika förvånad över Socialdemokraterna. Tvärtom har jag varit förvånad över de så ryckts med i den reaktionära vänsterns krav på fri invandring. Även om arbetarrörelsen är internationell är en restriktiv invandringspolitik det normala för dem och själva förutsättningen för att kunna behålla en stor och generell välfärd. Även för konservativa partier som Moderaterna ligger det i sakens natur att begränsa invandringen men av andra skäl, som att bevara en inhemsk kultur och tradition.
Kvar finns de liberala och den anarkistiska vänstern, men till skillnad från de senare som vill krossa staten och kapitalet med en okontrollerad invandring, vill liberaler avreglera arbetsmarknad och lönesättning för att folk ska få jobb och kunna försörja sig och sin familj. (Med liberaler menar jag inte f.d. Folkpartiet) Därmed blir invandring ingen belastning, utan faktiskt den tillgång som man med falska siffror hittills har försökt hävda.

Det är sorgligt att se att Sverige väljer stängda gränser framför att begränsa välfärden. Den egna tryggheten framför allt! Trygghet på andra bekostnad! Jag känner oro för de syriska män som har kvar sina familjer i sitt hemland men jag förstår att champagnekorkarna flyger i luften i LO-borgen.

Det blir nu tydligt vilka som är de verkligt goda. De kändisar som gapat om att SD är fascister, samtidigt som man inte det minsta bemödat sig om komma med seriösa förslag om hur en fungerande integration ska gå till, de tillhör inte den kategorin.

Sverige har lockat hit all världens flyktingar med höga bidrag och generös välfärd, men när folk faktiskt hörsammade inbjudan och kom, då smäller man igen dörren! Det duger inte med Romsons hyckleri om att "ingen kunde förutse den här situation". Vad är det för dumheter? Det är många debattörer som under lång tid förutsett detta, hon kan bara gå till sitt eget partis Bertil Torekull.

Svensk invandringspolitik har länge präglats av full gas och tvärnit. När Ingvar Carlsson lät bilan fall -89 fick vi bland västvärldens hårdaste invandringspolitik. Sen kom borgarna till makten och öppnade dörren. På kort tid tog vi emot fler flyktingar från Bosnien är något annat land i Europa. Den gången räddades politiken av att det blev fred och flyktingströmmen upphörde av sig självt. Den här gången gjorde den inte det och det blev istället tvärstopp. Ibland önskar jag att Sverige kunde bli lite mer landet lagom.

Högmod går före fall

Jag funderade ett tag på titeln till det här inlägget och jag tycker den stämmer bra in på Sverige i de här dagarna. Vi, särskilt våra politiker, har haft som vana att framhäva Sverige som den "humanitära stormakten". Till skillnad från våra inskränkta grannländer har vi "öppnat våra hjärtan". Med den migrationspolitiska uppgörelsen som Alliansen slöt med miljöpartiet har Sverige i ett antal år haft den mest generösa asylpolitiken i EU. Resultatet ser vi nu.

Det blir därför lite av hyckleri när Stefan Löfven gång på gång försöker förmå andra länder att hjälpa oss. Vi har ju själva bäddat för det. Om Sverige hade haft en liknande asylpolitik som de andra länderna hade vi haft den jämnare fördelning alla talar om. Retoriken att flyktingar har att välja mellan Sverige och krigets Syrien håller inte, innan någon kommit till Sverige har denne redan satt sin fot innnaför EU. Valet står istället mellan Sverige och Danmark eller Tyskland eller något annat EU-land.

Hur som helst, vi ser nu hur övriga EU hälsar oss välkomna i klubben, även om Ungerns president tyckte vi var lite sent ut. Nu vänder det snabbt i svensk politik, jag misstänker att gränskontroller bara är första steget. Kanske är vi snart tillbaka till 1989, lagom till Lucia? Ingvar Carlsson och MajBritt Theorin fixade det den gång helt utan hjälp av några Sverigedemokrater, det klarar nog också dagens socialdemokrater.

Det fina med en åsiktskorridor är att när korridoren väl svänger behöver man bara hänga med. Man kan till och med hävda att man aldrig bytt åsikt, man har ju inte satt sin fot utanför åsiktskorridoren!

Om vi ska kunna få fatta kloka beslut i det här landet måste vi kunna prata även om svåra frågor utan att stämpla ut varandra. Kloka beslut kommer när vi vågar ta ut svängarna, tänka högt, och inte ängsligt titta sig omkring innan man säger vad man tänker. Tankeförbud gör oss kollektivt dummare.

Kanske vi är på väg mot en sundare debatt? Allt fler talar om att asylpolitiken är förlegad, den är inte konstruerad för dagens situation, som denna debattartikel av Leif Elinder i GP visar. Läs den! om hur vi kan hjälpa dem som är i störst behov av hjälp, istället för bara dem som lyckas ta sig hit.

Själv har jag också länge reflekterad över det orättvisa med dagens regler. En albansk familj som förföljs av maffian blir utvisad, medan en syrisk familj som bott flera år i Turkiet i fred och säkerhet får stanna. Asyl betyder som bekant skydd, men vem är egentligen i störst behov av skydd?
Dessutom: det finns ingen skarp gräns mellan att fly för sitt liv och fly för ett bättre liv. Vad är det för fel med att komma hit som ekonomisk flykting? Vem hade inte gjort samma sak?
En facebook-vän förespråkar att dra kraftigt ner på asylinvandringen och istället ta hit kvotflyktingar från UNHCR. Jag har tidigare bloggat om liknande tankegångar. Jag är inte säker på vad som är bäst, bara att dagens system är ruttet.

Fortfarande väntar jag på den viktigaste debatten: hur gör vi med välfärden, ska den vara för alla? Hur får vi fler låglönejobb, när ska bostadsmarknads avregleras? Alla som tar ställning för öppna gränser borde avkrävas svar på dessa frågor. Vi har allt för många som bara levererar fina ord utan att bemöda sig med ett enda konkret förslag hur problemen ska lösas.

Genom tron allena?

Sola fide, 'Genom tron allena', är en av grundsatserna i Martin Luthers reformatoriska lära. Utgångspunkten för Luther var Rom 1:17, ett bibelställe som blev av allra största vikt för Luther. Vad står där då? Jo: "I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron."

I anslutning till Paulus teologi i Romarbrevet lärde Luther att människan inte kan bli frälst genom gärningar utan endast genom tro. Säkert fanns det skäl att kritisera viss senmedelita fromhet som la en överdriven vikt vid botövningar och befrielse från sådana genom avlat. Ändå finns det en tendens att Luther, i sin iver att markera mot detta, hamnar i andra diket.

Att rycka ut ett bibelställe och göra detta till sin huvudpunkt i den kristna läran är sällan fruktbart. Det är Luthers idé, inte Paulus, att Rom 1:17 uttrycker kärnan i den kristna tron.
Men viktigare är Luthers tillägg: "allena". Paulus skrev aldrig att vi ska leva genom tro allena. Utifrån Rom 1:17 finns det inget som hindrar att andra saker också bidrar till vår frälsning. I Nya testamentet som helhet så finns det många ställen som även talar om att vi människor behöver bidra till får frälsning. Fil 2:12: "Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta." är bara ett exempel.

Luther målade in sig i ett hörn när han hävdade att vi själva inget hade att tillägga till vår frälsning. Konsekvensen av detta blev att människan inte ens tillerkändes en egen vilja i frälsningsavseende. Hans avsikt var gott: att betona Guds nåd, men han hamnade i ett komplicerat resonemang om varför vissa uppenarligen inte väljer Gud, om inte viljan är fri utan beror på Guds nåd.

Det katolska konciliet i Trient, som brukar anses vara en del av motreformationen mot Luther, bejakar teologin att den rättfärdige ska leva av tro. Det är bara det där obibliska "allena" som man tar avstånd ifrån. Även om vi blir frälsta av tro, måste vi också förbereda oss för detta genom handlingar av fri vilja. Man hade en mer positiv människosyn där man menade att människans vri vija inte helt och hållet var förstörd efter syndafallet. Och för egen del kan jag inte se något att annat än att den synen också ligger närmare de bibliska texterna i det ämnet.

Om den svenska tilliten

Vad har gjort Sverige så framgångsrikt? Varför hamnar Sverige och övriga skandinaviska länder så högt i olika mätningar när det gäller livskvalitet och välfärd? En avgörande skillnad som skiljer ut oss från övriga världen är tillit. Den sociala tilliten är högre här, och länder där man litar på varandra blir framgångsrika länder. Ekonomiska transaktioner underlättas; man gör ju inte gärna affärer med människor man inte litar på. Och man är själv mer benägen att bidra till samhället om man litar på att andra också tänker på helheten.

Hur kommer det då bli i framtiden med en hög invandring från länder där den allmänna tilliten är betydligt lägre? Bo Rothstein som forskat om tilliten på Göteborgs universitet tar upp och diskuterar detta i en intressant artikel. Han visar att det nödvändigtvis inte behöver gå så att den sociala tilliten devalveras med en hög invandring. Resultaten från en dansk undersökning på Århus universitet visar att "invandrares tillit till andra människor stiger kraftigt så att den kommer att ligga närmare de mycket höga danska nivåerna än de länder varifrån man kommit".

Tänker man efter är ju tilliten i allra högsta grad kontextberoende. När jag befinner mig i Roms tunnelbana kontrollerar jag ständigt kamera och plånbok, spanande efter presumtiva ficktjuvar. Jag antar att min tillit till omgivningen i den situation är mycket låg.
På samma sätt det ju inte konstigt att invandrares tillit till samhället stiger när de kommer hit. De har ju inte samma anledning att misstro omgivningen här, som i deras egna krigshärjade länder.

Då finns det andra saker som kan äventyra vår dokumenterat höga tillit i Sverige. Enligt den danska undersökningen var "den viktigaste faktorn bakom denna ökning av tilliten i vilken utsträckning de som invandrat uppfattar att de blivit rättvist och opartiskt bemötta av de danska myndigheterna". 

Tyvärr kan man inte säga att invandrare till Sverige idag får ett opartiskt och rättvist bemötande. De extremt långa handläggningstiderna chockar många. Dessutom hör man talas om någons kusin som fick uppehållstillstånd efter bara 3 månader, han hade tur!
Och har det inte gått allt för många år sedan man fyllde arton kan man ljuga om sin ålder för att få en gräddfil till uppehållstillstånd. Jag undrar hur de nittonåringar som inte gjort detta och nu sitter av ett till två år utan att få gå i skola tänker om det?

En naiv tillit till att människor aldrig ljuger kan leda till en ökad misstro till samhället. En förutsättning för tilliten till det allmänna är att man kan lita på att det inte går att utnyttja myndigheters godtrogenhet.

En annan sak som kan minska vår gemensamma tillit är polariseringen och den ökade misstron i samhällsdebatten. När Ted Ekeroth håller tal om att det snart "smäller" bidrar han definitivt till ökad misstro. Men det gäller faktiskt också de som använder hans tal för att måla upp en bild av att Sverige mentalt befinner sig någonstans i 30-talets Tyskland och att SD bara väntar på att göra stadskupp så fort tillfälle ges.
Vi har sett ett antal bränder på planerade asylboende sedan i somras men även i befintliga asylboenden. Genast finns den de som reflexmässigt drar slutsatsen att det handlar om främlingsfientliga svenskar som varit i farten. Men i den mån man kunnat fastställa orsaken har det varit de boende själva som avsiktligt eller oavsiktligt satt eld. Nästa gång du hör om att det brinner på ett asylboende, betänkt följande: det finns över 8000 asylboende i Sverige. En hög andel av de som bor där röker och som inte blivit itutade brandsäkerhet sedan Bamsetidningsåldern.

Det unika med Sverige är ju att trots att det kommer långt fler än vad vi klarar av att hantera så går inte SD framåt i opinionen. I två mätningar har de nu backat, om än från en hög nivå. Den enda typ av organiserade protester vi ser i vårt land är när vänsteraktivister ger sig på polisen då de försöker göra sitt jobb.
Jag ser en hög tolerans mot de människor som kommit hit, kläder samlas in, människor ställer upp. Den som då målar upp en bild av ett dystert, främlingsfientligt Sverige bidrar i själva verket till just den polarisering som man säger sig vara emot.

Social tillit är mäktig kraft, det har skapat välstånd utan motstycke i vårt land. Men tilliten är samtidigt skör, den är inget vi bara kan ta för givet. Den oreda som råder i vårt mottagningsssystem där tur spelar en stor roll, eller där man kan bluffa sig till ett uppehållstillstånd motverkar att invandrares tillit ökar. Och en polariserad debatt där betydelsen av enstaka händelser överdrivs för att slå fast en tveksam tes ökar också misstron mellan oss.

Det kapital av hög tillit som vi har är något som vi måste förvalta väl. Det gör vi genom att se till att ha system där alla upplever att de blir lika och rättvist behandlade, och där vi inte polariserar i onödan när vi diskuterar.

Inför klimatmötet i Paris

För närvarande pågår Ekovandringen genom Europa där många från Svenska kyrkan vandrar med till Paris för att delta i klimatmötet där. Även på många andra sätt är anställda och andra ideella medarbeteare engagerade i klimatfrågan. Det är alltid roligt med engagerade människor, men jag undrar hur och framförallt hur brett man har skaffat sig kunskap om klimatfrågan. Har man bara hängt med den allmänna trenden eller har man själv läst på?

Svenska kyrkan uttalar sig gärna: "Ett långsiktigt globalt klimatavtal brådskar om världen ska undvika alltför höga temperaturhöjningar och katastrofala klimatförändringar"  skriver man i ett pressmeddelande i samband med klimatmötet i Bonn. Frågan är: hur vet man det? Vad vet Svenska kyrkan som forskarna inte vet?

Jorden, som inte behöver räddas från klimatet.

Jag har följt klimatfrågan i ca 15 år och läst ett tiotal böcker i ämnet (från båda "sidorna" i debatten). Jag skulle vilja rekomendera alla engagerade att ägna lite tid att fördjupa sig i en bok och inte bara följa med i det allmänna nyhetsflödet. Man kan till exempel läsa Climate change, The facts, en antologi skriven av världens ledande klimatforskare som Richard S. Lindzen, Patrick J. Michaels och Ian Plimer för att bara nämna några.

Koldioxidhalten har de senaste 100 åren stigit från 0,03% till 0,04%. Detta antas ha bidragit till en global temperaturökning med ca. en halv grad. Det är så lite att om vi inte hade haft mätinstrument hade vi ingenting märkt. Dessutom har uppvärmningen stannat av de senaste två decennierna. Om det är en tillfällig paus eller inte återstår att se.

Vi har inte heller sett någon ökning av stormar och orkaner som det länge varnats för, inte heller att höjning av havsnivån har förändrats, snarare har havsnivå ökat långsammare det senaste decenniet.
Som väl är det länge sedan som jag hörde om myten att 97 % av forskarna skulle vara överens om klimatförändringarna, däremot är siffran 97 % relevant när det gäller de datormodeller som används för att prognotisera framtidens klimat. 97 % har nämligen hittills fått fel i sina förutsägelser.

Visserligen har havsisen i arktis minskat under 2000-talet men 90 % av jordens is ligger tryggt och säket vid Antarktis. Det är märkligt (eller inte) att vi aldrig ser någon medierapportering från de områden där isen inte smälter.

Det enda som klimatalarmisterna har kvar är försiktighetsprincipen. Den innebär i korthet att vi ska utgå från att  katastrofen lurar runt hörnet oavsett vad forskningen säger. Men våra åtgärder borde baseras på det vi faktiskt vet om läget, inte vad som eventuellt kan ske i en framtid baserat på lösa spekulationer.
Mot försiktighetsprincipen får man också väga de fördelar som en ökad koldioxidhalt medför: grönare öknar och större skördar i våra jordbruk när mer av livets gas göder växtligheten. I år till exempel kommer skördarna runt om vår jord förmodligen slå rekord, till viss del beror detta på en öka koldioxidhalt. Och ett något varmare klimat är bara till gagn för livet på jorden.

Klimatmötet i Paris syftar i stort sett till en sak: att förmå fattigare utvecklingsländer att avstår från kol och olja. Om Kina, Indien och andra länder fortsätter att ånga på med sina kolkraftverk spelar det ingen som helst roll att vi i väst minskar våra utsläpp. Men en av de viktigaste medlen för att bekämpa fattigdom och skapa utveckling är billig elektricitet, och det billigaste sättet att producera el är med kolkraft.

Det man i Paris tänker göra är alltså att försöka övertala de fattiga att förbli fattiga, med hjälp av mutor (klimatbistånd) i hundramiljardsklassen. 

Efter 50 års erfarenhet av biståndspolitik vet vi idag att det i de allra flesta fall har en negativ effekt på mottagarlandet med ökad korruption som följd. Om dessa klimatmutor blir verklighet kommer det göda de redan rika, åstadkomma noll effekt på utvecklingen i fattiga länder och göra oss i väst fattigare. Allt, helt i onödan.

Nu kommer det (som väl är) inte bli av. Det är i stort sett bara Obama och EU:s politiker som fortfarande tror på klimatalarmisterna. I övriga världen är det en icke-fråga.

Det är lite axplock av kunskap man kan få om man tar sig tid att läsa några böcker i ämnet istället för att bara lita på vinklad och lösryckt medierapportering.

Bostäder åt immigranter

Uppmaningar att öppna upp församlingshem och prästgårdar för asylsökande är behjärtansvärt. Ändå är det att börja i fel ände. Just nu sitter det omkring 10 000 personer i migrationsverkets bostäder som har uppehållstillstånd och som väntar på att få komma vidare till ett eget permanent boende. Får de inget eget boende står deras liv och stampar, de får inte börja på SFI eller på någon av arbetsförmedlingens etableringsplaner. För många är det frustrerande att det efter en lång asylprocessen fortfarande inte händer något.

Det är viktigare att Svenska kyrkan satsar på att göra en insats för dessa istället, eftersom man då också skapar utrymme för de nyanlända. Om de som har fått uppehållstillstånd kommer vidare blir det ju lediga lägenheter och boende för de nya som kommer.

En sak man kan göra är att gå i borgen för immigranter när de söker lägenhet. Eftersom de inte har jobb eller andra kontakter har de väldigt svårt att få ett förstahandskontrakt. Om någon utomstånde garanterar tre månadshyror ökar deras chanser betydligt. Kanske skulle en oberoende kykrlig stiftelse kunna byggas upp för detta ändamål.

En annan sak är att pastorat och församlingar kan bli hyresvärdar för immigranter. Visserligen är det många faktorer som måste stämma in: bostaden måste ligga på pendlingsavstånd från en ort med SFI-utbildning, man måste också ta hänsyn till möjlighet för immigranterna att få arbete på orten etc. Och tyvärr ligger de församlingshem och prästgårdar som bara används sparsamt inte så lämpligt till.

Men som kyrka har vi en stor fördel: genom den omfattande verksamhet för asylsökande som byggts upp på kort tid lär vi känna många som vi kan gå i god för. Det är inte oväsentligt. Det är lättare att hysa tilltro och hjälpa någon vidare till ett liv med bostad och arbete om man känner denne. Och som systemet är uppbyggt är en första permanent adress helt avgörande för att man ska kunna komma vidare ur den migrationsfälla många hamnat i.

Varför blev Gud människa?

Cur deus homo Varför blev Gud människa? skrev Anselm när han var ärkebiskop i Canterbury. Han

var originell och nytänkare i nästan allt han skrev. Hans ambition var undersöka hur mycket av de bibliska sanningarna som vi kan komma fram till enbart genom förnuftet, utan bibelns hjälp.

De flesta folkslag på jorden tror ju på en Gud som har skapat världen. Även om det finns de som tror på flera gudar finns det ändå en "övergud" ett högsta väsen som är överordnad de andra. Men skulle man kunna komma fram till att Gud också måste bli människa, är det åtkomligt för förnuftet?

Anselm hållande ett exemplar av
Cur deus homo

I sin bok Varför blev Gud människa? beskriver han sin försoningslära och som fick stor betydelse för den västerländska kristenheten. Rätt eller fel är det Anselms fel (eller förtjänst) att vi i väst varit så fokuserade på den juridiska förklaringsmodellen av Jesu död: hans död var ett soningsoffer för vår synd. I den östliga delen av kyrkan har man ju mer betonat kampmotivet: Jesus kämpade mot och besegrade döden och djävulen på korset.

Hos Anselms har djävulen ingen roll att spela. Anselm utgår från att rättvisa kräver att en kränkning måste följas av gottgörelse av den part som har kränkt den andra. Detta är ju lätt att förstå om man kastar en sten genom grannens ruta, rättvisan kräver att man kompenserar grannen för vad rutan är värd. Kompensationen, i det här fallet får man anta att det handlar om en ekonomisk kompensation, utgör alltså gottgörelsen.

Nu menade Anselm att kränkningens omfattning beror på den kränkta personens betydelse. Det är en sak om jag kastar en tårta i ansiktet på mannen på gata, en helt annan sak om jag gör det på kungen. Gör jag det har jag begått ett majestätsbrott.

Nu innebär människans synd en oändlig kränkning eftersom det var en kränkning mot Gud. Problemet är att varje gottgörelse som människan skulle kunna åstadkomma bara kan bli ändlig, (hur mycket vi än anstränger oss) eftersom vi är ändliga varelser. Dilemmat är alltså: människan är den som är skyldige och den som måste utföra gottgörelsen, men bara den som är gudomlig kan åstadkomma en oändlig gottgörelse. Den som åstadkommer detta måste alltså vara både Gud och människa, alltså måste Gud bli människa för att arvsynden ska strykas och människosläktet frälsas.

Även om fokus är just försoningsläran är Anselms ärende att visa att man kan sluta sig till inkarnationens verklighet även utan att ha läst bibeln.

När det gäller hans försoningslära har kritikerna skjutit in sig på om Gud verkligen kan kränkas. Det är ju en berättigad fråga. För att man skulle kunna kränka någon förutsätter det väl att man är någorlunda jämnbördiga. Inte blir jag kränkt om ett litet barn sparkar mig på benet men väl om en vuxen människa gör det. Får vi inte en märklig gudsbild med en kränkt Fader som brinner av vrede mot oss, men sänder sin Son som tar ett blodigt straff i vårt ställe?

Jag kan instämma i det. Vi kan inte kränka Gud. Däremot har vi kränkt Guds ordning. Vi har brutit hans bud. Och kanske kan man säga att Gud blivit kränkt å offrens vägnar: alla de som drabbats av mänsklighetens synd. Gud känner vrede när oskyldiga drabbas. Det är denna kränkning som måste gottgöras och som Jesus gör i vårt ställe.