Enligt den senaste Pisa-undersökningen så fortsätter svenska skolelevers resultat att sjunka jämfört med omvärlden. Som förälder till en 18-åring som går sista året på gymnasiet och en 14-åring som går i åttonde klass så har jag en viss inblick i den svenska skolan. Och väl medveten om att urvalet är högst begränsat, så känner jag inte riktigt igen mig.
Pisa-undersökningen var gjord före den senaste läroplanen (2012) och frågan är om inte botten är nådd och att vägen tillbaka till en förstklassig skola är påbörjad, även om det kan ta tid. Av förklariga skäl är ledtiderna långa: i praktiken går nästan alla 13 år i skolan. Men vad jag kan se så är vi på rätt väg.
När det till exempel gäller uppsatsskrivning i gymnasiet så ställs eleverna inför formaliakrav som jag inte mötte förrän på universitetet med abstract, syfte/frågeställning, metod, analys och slutsatser. Dessutom med opponering vid redovisningen där även elevens förmåga att opponera bedöms.
Det ställs högre krav på självständigt tänkande idag, det räcker inte bara med kunskap, man måste även kunna reflektera kring denna.
Även inom andra ämnen som matte, fysik och kemi så får dagens NT-elever en högre nivå än vad jag pluggade till för 24 år sedan. Samma sak ser jag i högstadiet, kraven och nivån har helt klart höjts överlag, och, gissar jag, motivationen hos eleverna. Att man i 8:e klass lägger upp en utbildningsstrategi som inkluderar vad man ska läsa på universitetet, det var mig främmande på min tid.
Jag misstänker att Pisa-undersökningen i första hand mäter "korvstoppningskunskaper" eftersom det är lättast att mäta. Särskilt när man ska jämföra mellan olika länder och utbildningstraditioner. Men förmåga att värdera kunskap, självständigt tänkande och egna slutsatser och reflektioner, hur mäts det? Jag skulle tro att den typen av färdigheter inte förekommer i lika hög utsträckning bland de länder som kommer högt upp på Pisa-rankingen. Och när det väl kommer till kritan är det det som är avgörande i framtiden; i en global värld där vi inte bara kommer att konkurrerar med grannkommunens invånare om jobben utan också med kineser och brassar.
Som sagt, det jag har är bara ett litet fragment, men jag tror helt klart på den svenska skolans framtid. Jag kan konstatera att när dagens elever och gymnasister går ur skolan så möter de en omvärld med bättre verktyg och färdigheter än vad jag gjorde.
