torsdag 24 april 2014

Sidas PMU-beslut - ett friskhetstecken.

Pingstmissionens utvecklingsarbete får sitt statsbidrag indraget vilket man är bestörta över. Det kan man ha all förståelse över men av två skäl menar jag att man borde se det som ett steg i rätt riktning.

Det första skälet är att vi medborgare själva borde få bestämma ändamålet för vårt givande. Någon kanske menar att vi bestämmer detta gemensamt genom politiska val, men biståndsfrågor blir aldrig det som avgör var man lägger sin röst och när de tas upp i debatten handlar det enbart om nivåer och inte vart de går. Genom det statliga biståndet tvingas jag vara med att stödja organisationer som vill bojkotta Israel (vilket jag kanske inte vill), och handen på hjärtat, nog kan vi tänka oss många i vårt land som inte är så förtjusta över att en del av deras skatt går till en organisation förknippad med Pingstkyrkan.

Det som sker nu kan knappast vara särskilt demokratiskt: vi betalar skatt (som inte är frivilligt) till staten som sen pytsar ut en del pengarna till diverse organisationer. Kan någon tala om för mig: vad är poängen med det? Vi låter en liten klick politiker och tjänstemän få hela makten över hur pengarna ska fördelas! Varför? Vill jag att min andel ska gå till PMU kan jag ju faktiskt betala in detta själv!

Genom gåvoavdraget har vi tagit ett viktigt steg att demokratisera vårt givande på riktigt, vi borde nu ta nästa steg och avskaffa det statliga biståndet helt och hållet. Vi är vuxna människor, vi kan själva bestämma!

Det andra skälet är att makt och inflytande går dit pengarna kommer ifrån. I kyrkans historia kan vi se vad som händer när kungar och hertigar kommer till kyrkan med frikostiga donationer vid klosterbyggen och annat. Tacksamt har man tagit emot pengarna bara för att i efterhand upptäcka hur hertigen tagit över mer och mer. Abboten har man inte fått tillsätta själv, det ska hertigens kusin vara etc.
Vi ser samma mönster idag när f.d. politiker hamnar som generalsekreterare över frivilligorganisationer med rejält tilltagna löner, där Bengt Westerberg och Röda korset är det mest frapperande exemplet.
Ur den aspekten, utan att jag känner några detaljer, så är det kanske ett friskhetstecken att PMU nu sparkas ut: uppenbarligen har man valt att inte anpassa sig efter SIDA:s krav.

Röda korset, PMU och andra av dessa organisationer brukar ju kallas ”frivilligorganisationer”, men i vilken mening är det de, när en allt högra andel av deras intäkter kommer från staten? Själva poängen med ”frivillig” är väl att de ska leva på pengar som människor frivilligt gett dem, inte tvångsfinansiering via skatten.
Frivilligorganisationer utgör en stor del av vårt civilsamhälle, de representerar engagerade människor som satsar av sin tid och sina resurser för att de vill göra skillnad i vår värld. Men se då till att inte engagemanget dör genom att sätta er statens knä!
Själva poängen med civilsamhället är att de ska stå fria och oberoende i förhållande till både staten och näringslivet. Frivilligorganisationer spelar där en alldeles för viktig roll för att de ska gå i statens ledband, därför borde PMU och andra säga nej till statliga bidrag.

Publicerad i Dagen 24 april, 2014

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar